Opp och ner och hit och dit

Då var vi hemma igen, Linnea och jag. Var ett mycket effektivt besök i Finland, så som det brukar. Är ju så många jag vill hinna träffa, och den här gången hann jag faktiskt med rätt många, men alltid är det några som jag tyvärr inte hann träffa. När jag dessutom var i Finland relativt kort tid så betyder det att de jag nu hinner träffa så träffar jag allt för kort tid. Men det var verkligen ett roligt besök.

Måste ju nog skryta av Linnea som har varit jätte snäll och duktig hela resan. På vägen till Finland kan jag inte skryta av betjäningen på flyget. Var två manliga flygvärdar på jobb, så det kanske förklarar en del. Har ju inte flugit så många gånger med Linnea tidigare, så jag kan ju inte komma ihåg vad de skall hämta till oss. Men när man flyger med små barn så skall de vara fastspända i famnen med ett eget säkerhetsbälte, men detta fick vi inte. Inte fick vi heller flytvästen som de delar ut ifall det skulle ske en olycka. Men platsen bredvid oss var i alla fall ledig så det var skönt. När vi sen kom fram till Finland så var min mamma där för att möta oss. Hon hade med sig ett bilsäte som hon hade fått låna, som jag efter några om och men fick fast i bilen, men att få fast Linnea i stolen var lättare sagt än gjort. Detta slutade med att mamma tog vårt bagage med bil och jag tog bussen med Linnea. Men fint fungerade det. Duktig skulle jag ju dessutom vara och köpte bussbiljett före bussen kom, men detta var ju helt onödigt eftersom det är gratis att åka buss när man har barn i barnvagn. Undrar om det samma gäller spårvagn? Men så långt gick allt riktigt bra.

På torsdag träffade jag två goda vänner som jag träffar allt för sällan. Ena med en otroligt söt liten pojke på fyra månader som Linnea var så otroligt snäll med och andra med sin baby ännu tryggt i magen. Sen blev det att halvt springa till tåget och ta tåget till Ekenäs, något som även det fungerade riktigt fint. Otroligt bra plats till barnvagn på flyget. När vi kom fram blev det en till snabbträff i Ekenäs.

På fredag var Linnea för första gången i en lekpark, och hon tyckte nog det var jätte roligt. Hon fick dessutom rutscha, något hon aldrig har gjort tidigare. Sen blev det igen en snabbträff och lite turistar i gamlastan i Ekenäs. Att gå runt där på alla dessa små gator är något man gör allt för sällan. Kan inte komma ihåg när jag senast har gjort det.

Så var det lördag och det betyder fest. Kika fyllde 30 år, och det firades hos hennes föräldrar. Var en jätte roligt fest och det bästa var att få träffa många som jag inte har träffat på otroligt länge. Det var ju dessutom jätte fint väder på lördagen, varmt och sol, och jag kunde konstatera att jag hade allt för varma kläder med mig, så var ju en perfekt ursäkt att köpa en sommarklänning och nya skor.

Så var det söndag. Linnea övernattade hos Linda natt till söndag och det gick hur bra som helst. Linda som ju är den snällaste människa på denna jord ställde upp och körde oss till flygfältet.

På flygresan tillbaka till Oslo fick vi i alla fall mycket bättre betjäning. Det var ett större flyg och vi fick en hel benkrad för oss själva. Flygvärdinnorna var dessutom jätte hjälpsamma. Det ända jag kan klaga över är att jag har klarat av att släpa med mig en flunssa som inte vill ge efter, så fick redan igår meddela på jobbet att jag inte kan komma på jobb, och som vanligt fick jag dåligt samvete. Vet ju att det är jobbigt för dem på jobbet att hitta någon som kan komma istället. Men nu får jag koncentrera mig på att bli frisk.

Packa pappas kappsäck

Efter en kväll på jobbet med helt tillräckligt att göra har jag nu packat klart. Imorgon bär det av till Finland. Från första början hade jag tänkt åka allena, men så kom jag på att Linnea nog inte är så tokigt resesällskap så hon kommer med. Men att ta henne med betyder ju en del extra pickpack, och dessutom en del arbete för min kära mamma eftersom det måste fixas bilstol, säng, stol mm. Men det verkar som att det har löst sig men allt ihop. Problemet som återstår är att bilstolen inte är fastspänd i bilen, men månne inte vi kommer på hur man får den på plats. Skall bli riktigt roligt att åka iväg. Länge sedan jag var i Finland senast. Har lite funderat och kommit på att det nog kanske skulle löna sig att köpa en begagnad bilstol, så blir det inte ett problem varje gång vi kommer. Har hittat en som inte är så dyr, men den är framåtvänd. Det bästa är ju att barnen så länge som möjligt skall sitta med ryggen mot trafiken, men så skall vi ju inte åka så mycket bil så det går nog säker bra. Ser framemot morgondagen och dagarna i Finland.

Härligt och överraskande slut på kvällen

Har varit på jobb hela kvällen. Kom hem och tänkte att det får bli en tårr smörgos till kvällsmat, men gissa vad jag fick syn på. Ett dukat bord med räkor och vitvin. Hjälp så glad jag blev, och nam vad gott det var.

För en tid sedan talade jag med en ny väninna om PK, och hon sade att det var så roligt att höra någon tala så gott om sin poikvän. Hon sade att hon oftast hör andra klaga över sina poikvänner, och visst gör jag säkert det ibland, men som oftast talar jag gott om honom. Pch varför skulle jag inte det, han är ju fantastisk! Färska räkor och vitvin till kvällsmat, vad mer kan man begära??

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, Per Kristian Larsen, jeg elsker deg!!

Krig mot maskrosor

Idag har vi varit super duper effektiva. Först har vi tvättat fönstren, eller egentligen var det nog PK som tvättade de flesta. Så gick vi ner på Tønsberg brygga till Roar i bua och åt en chiabatta med färska räkor. Jupp, var precis så gott som det låter.  Så klippte han den otroligt fula tuija häcken utanför vårt köksfönster, medan jag i år igen startade krig mot maskrosorna i min gräsmatta. Så har jag gjort något jag brukar försöka göra med jämna mellanrum, rensa min garderob. Allt av kläder som jag inte använt på en tid får gå. Mamma tyckte att jag skulle sälja dem på nätet, men tror jag istället undviker en hel del jobb och samtidigt gör en god gärning och leverar hela högen hos frälsningsarmén.

Blis så otroligt arg och illamående!!

Såg just en video på You Tube där en mamma misshandlar sin 8 månader gamla baby. Är arg, illamående och har gråten i halsen. Hur kan man göra något sådant åt ett litet oskyldigt barn?? Har inte ord till att beskriva vad jag egentligen känner. Är den här världen verkligen så här grym? Det som också gör mig förbannad är att det står någon och filmar detta utan att gripa in. Visst kan man som förelder bli frustrerad, men att misshandla sitt barn på det sätter, ja det är sjukt. Hoppas verkligen den babyn nu bor hos någon som kan ge den ett gott liv, att den aldrig skall behöva träffa sin grymma mamma igen. 

Ingen bra början på dagen

Idag kommer lönen, något man borde vara glad för, men vet inte direkt om jag är det. Har nu betalat alla räkningar och vet inte var vi skall få pengar till mat. PK har börjat jobba nu, men eftersom en av oss måste vara hemma med Linnea så jobbar PK när jag har ledigt, vilket betyder att det inte blir så många timmar med jobb för honom per månad, vilket däremot betyder lägre lön. Att han sen skall börja som praktikant från hösten gör inte vår ekonomi speciellt lys de kommande åren. Vi skall sälja vår bil för att så köpa en billigare bil, men före vi säljer den måste kopplingen bytas, något som kostar en hel del, och så skall den på service och även det kostar ju förstås. Vi borde ju dessutom spara pengar till bröllopet, men hittills har vi måsta använda allt det vi sparat på annat. Jag som tyckte att vi har haft det så bra. Vi har klarat av räkningarna, lånet och fått mat på bordet, men just nu verkar inget gå vår väg känns det som. En lottovinst eller ett bortglömt arv är något vi skulle behöva. Nåja, nu har jag i alla fall betalt de höga räkningarna som som tur inte kommer så ofta, så då borde nästa månad se ljusare ut, men just nu känns det som en evighet till den 12 juni då nästa lön kommer.

Snart är familjen samlad igen

PK är snart hemma, wuhuuu!! Han har varit i Benidorm i Spaninen med några kaverin. Måste ju nog medge att jag har varit lite avundsjuk och kanske lite småsur eftersom jag har varit ensam med lilla skriklisa i så många dagar, men samtidigt unnar jag verkligen honom den resan. Är det nån som är värd en sådan resa så är det han. Så duktig han har varit som har stått ut med både Linnea och mig så är han väl förtjänt av en liten paus. Fast tror nog inte att han kommer hem med ny energi, har nämligen på känn att de har festat en hel del. Fast jag skall inte säga så mycket, festade ju själv igår. Hade några vänner här på besök. Vi drack vin och öl, åt chips och pratade om allt mellan himmel och jord. Var super mysigt. Sen bar det av till en överfull krog med allt för mycket knuffande människor, inte lika mysigt precis. Varför är det ofta så att man ser framemot att gå ut, men ofta blir besviken när man kommer till krogen. Det blir liksom aldrig helt som man tänkt sig. Men det var roligt i alla fall. Men hjälp så trött jag var när jag traskade hem i mina högklackade skor. Fast lite duktig var jag när jag kom hem och plockade undan allt så slapp jag göra det idag när jag steg upp. Har dessutom mått ganska bra idag, förutom en grym huvudvärk när jag vaknade. Men det hör väl till.

Lilla skriklisa

Då var vi inne i den perioden då. Hoppas i alla fall det bara är en period. Man kan väl säga att vi har en liten maktkamp på gång här hemma. Linnea gör något hon inte får lov till, tex drar i spjälgardinerna, jag säger nej och då tar hon och gör det hon inte borde en gång till för att testa, eller man kan väl säga provocera. Jag säger nej igen och då kommer skriket och tårarna. Samma sak är det om hon har något hon inte får ha. Med en gång jag tar det ifrån henne börjar hon skrika för full hals. Har försökt med att göra byteshandel med henne, men det hjälper inte. Det värsta är att jag ibland har lust att bara skratta åt henne för hon är ju samtidigt otroligt söt när hon får sina raserianfall. Men mina nerver får nog pröva sig dessa dagar i alla fall.

Kan inte förstå

Tårarna rinner och jag har en stor klump i halsen medan jag sitter här och ser på Linnea som "dansar till musiken och känner hur hela min kropp är fylld med kärlek för henne.Har just läst om ett par i Danmark som har tagit livet av kvinnans 15 månader gamla pojke.  Att det finns människor som kan skada sina barn med flit är mer än jag kan förstå.  Hur kan man göra något sådant? Hur har ingen förstått det tidigare att dessa människor inte borde få vara i närheten av barn? De kan ju inte vara normala, nej, de är inte normala. Ingen normal människa gör något sådant. För att inte tala om dessa mammor och pappor som i Finland har tagit livet av sina små barn och sig själv. Får ont i hela kroppen när jag tänker på dessa stackars oskyldiga barn. Jag kan inte förstå att det finns föräldrar som inte älskar sina barn lika högt som jag älskar Linnea. Skulle aldrig kunna skada henne, göra henne ont. Tanken på att något skulle hända henne gör mig illamående. Att man sen med vilja skadar sitt barn är mer än jag klarar av att förstå. Ikväll skall jag tända ett ljus för alla dessa barn som förtjänar så mycket bättre. Kanske några av dessa barn kan få det bra i en annan familj, jag hoppas verkligen det.