Ingen bra natt

Linnea har sovit jätte dåligt i natt på grund av flunssan. Först ville hon inte somna, sen när hon äntligen somnat sov hon inte mer än två timmar och så var hon vaken igen. Somnade efter många om och men och vaknade igen halv tre på natten och ville inte sova. Tog henne upp i vår säng där hon lugnade sig lite, men varje gång hon höll på att somna så vaknade hon av en ny hostattack. Stackars lilla flunssiga Linnea. Hoppas flunssan snart ger sig! Dagarna går i alla fall ganska bra. Hon har lärt sig hur hon skall komma ner igen efter att hon har rest sig upp, så har hon lärt sig att öppna skåp vilket betyder att jag måste plocka undan efter henne ännu mer än förut, och att tömma ut allt ur alla lådor som är på passlig höjd är ju hur roligt som hällst.

Gissa vad jag har gjort idag

Har nu printat ut alla bilder på klänningarna jag kunde tänkt mig att ha på vår stora dag och resultatet är över 70 klänningar. Hur skall jag hitta den ena perfekta klänningen av alla dessa härliga klänningar. Lätt blir det inte, men bland alla dessa klänningar finns min klänning. Visst känns det ganska konstigt att jag skall hitta en klänning, en bröllopsklänning. Jag skall gifta mig. Tjohoo, jag skall gifta mig!!

Ett svart hål

Jag har ett svar hål i mitt hjärta. Ett ganska stort svart hål, men det har blivit lite mindre. Det svarta hålet är saknaden efter Happy. Visst går det lättare nu, men emellanåt får jag panik när jag tänker på att hon aldrig kommer tillbaka, att jag aldrig får röra vid henne. Här om dagen när jag kom hem från träningen förväntade jag mig att hon skulle komma emot mig, men hon gjorde ju inte det. Saknaden är fortfarande jätte stor, men märker att jag undviker att överhuvudtaget tänka på det, på henne. Jag klarar liksom inte av det, att tänka på att hon är borta, för evigt. Happy, jag saknar dig och hoppas att du har det bra var du än är.

Stakis liten

Linnea är om möjligt ännu flunssigare idag. Igår kväll hade hon först problem med att somna eftersom hon är så täppt i näsan. När hon sen äntligen somnat så vaknade hon efter ca. en timme och fick igen inte sömn, sen några få timmar söm och så var hon vaken igen. Kan inte vara lätt att vara så liten och flunssig. Hon snörvlar och hostar om varandra. Min lilla lilla flicka!

I väntan på våren

Se vad jag har gjort

Den här har jag lagat helt själv. Stolt? Ja gissa!!

Det är alltså en virkad tröja, nästa projekt är en stickad tröja. Åt Linnea då förstås.

Host host

Linnea har fått sin första flunssa, eller redan haft den i två dagar. Feber vet jag inte om hon har haft, kanske lite stegring. Hosta har hon, speciellt om nätterna och så vill hon vara mycket mer i famnen än det hon annars brukar. Men inte är det roligt att se henne sjuk, tur så går det relativt fort över. Hon verkar i alla fall ta det ganska bra.

Var igår och besökte det dagiset där vi skulle vilja att Linnea skulle börja. Verkade riktigt bra så nu är det bara att kryssa fingrarna. En väldigt positiv sak med det dagiset är att de öppnar 06.45 vilket betyder att jag hinner föra Linnea dit före jag själv skall vara på jobb, och så ligger den precis bredvid sjukhuset där jag jobbar. Hoppas hoppas hoppas att vi får plats där!!!

Är nog världens sämsta mamma

Där stod jag i köket och lagade mat medan lilla touhukaisan Linnea pysslade med sitt. Plötsligt blev det så tyst så jag gick för att se vad hon gjorde. Där stod ho inne i badrummet vid WC:n och hade hittat WC Duck gelpricken i WC:n. Jag fick panik! Det är några dagar sedan jag la dit den så det var inte mycket kvar av den, men inte vet ju jag hur farliga de kan vara. Sköljde Linneas mun och händer, tog med mig paketet med Fresh Discs och ringde förgiftningscentralen. Men som tur är skall de inte vara farliga. Hon sa att de bara innehåller tvål så så länge Linnea inte har fått i sig stora mängder så går det bra. Jag var tydligen inte första som har ringt angående just fresh discs, hon sa att de verkar vara populära bland små barn. Men urk vad jag känner mig dålig nu. Borde ju ha sett bättre efter henne, borde ha stängt dörren in till badet ordenligt. Hon har inte tidigare rest sig upp vid WC:n utan bara tömt skötbordet och där är det inget farligt. Från och med nu är dörren in till badrummet alltid stängd!

Konstig kommentar

Fick enligt min mening en lite konstig kommentar på gårdagens inlägg. Skrev att jag varit duktig och dammsugat före Linnea kom hem och fick en kommentar om att det är nödvändigt att dammsuga varje dag när man har babyn. Ja ni kan ju lästa själva vad det stod. Men nej jag dammsugar verkligen inte varje dag, en gång i veckan dammsugas det här hos oss och det är nog helt tillräckligt. Ser ju förståss till att det inte ligges saker på golvet som hon kan sätta i halsen, men behöver nog inte en dammsugare till det. Men ja, alla gör ju som de vill.

Trött, trött, trött, men vad roligt det var

Då är jag firad riktigt ordentligt. Hade födelsedagsfest här hemma igår och hade det helt fantastiskt roligt. Hoppas alla andra som var med hade lika roligt som mig. Men idag är vi nog ganska trötta här hemma. Men trots tröttheten klarade vi av att svänga tillbaka lägenheten på plats, dammsuga, tvätta golv och dessutom tvätta två maskiner med smutstvätt. Duktigt duktigt. Men så duktiga var vi nog inte före vi fick Linnea. Skulle nog inte tänkt tanken att dammsuga och tvätta golv medan man lider av söndagssjukan. Men nu har det liksom blivit ett måste. Nu har vi en liten tös som är runt om kring på golvet och lägger allt i munnen som hon hittar, så då har man inte något val då. Men visst är det ju otroligt skönt nu när allt är städat. Var ju helt otroligt fantastiskt att få hem Linnea igen. Vad jag har saknat henne!

Min lilla Touhu Kaisa

Man märker nog att Linnea är född första april. Hon har blivit en riktig Touhu Kaisa. Hon är över allt, drar ut allting ur alla lådor och ätt säga nej till henne är inte lätt. Säger man nej eller fy eller något liknande så ser hon på en med ett stort smil, inte lätt att inte le tillbaka eller börja skratta. Hon älskar dessutom uppmärksamhet. Igår på babysimningen såg hon i alla fall till att alla skulle höra henne. Hon överröstade alla och såg jätte nöjd ut när alla såg på henne och skrattade. Vi behöver nog inte vara oroliga för att hon kommer att sitta ensam i ett hörn när hon börjar i dagis, hon kommer att vara mitten av all uppmärksamhet det är jag säker på.

Det här med att typ tro på något

Saknaden efter Happy är fortfarande stor, och kanske just därför det emellanåt känns som att hon fortfarande är här fast hon på riktigt inte är det. Det är nu redan en tid tillbaka som Linnea sov ute i vagnen och jag passade på att duscha. Brukar höra på radio via digiboxen, något jag gjorde just denna dag. Direkt efter duschen gick jag för att se om Linnea fortfarande sov och det gjorde hon. Gick tillbaka in på badrummet och började fixa mig klar. Plötsligt blir det tyst. Ingen musik, ingen radio. Min första tanke var att det bara var någon brytning. Ja ni vet, ibland bara stannar digiboxen och så fortsätter den igen. Men nu var det tyst och musiken kom inte tillbaka. Så hörde jag det, Linnea som grät ute. Hon hade vaknat. Gick för att ta henne in och då såg jag att digiboxen var avstängd. Det var ju konstigt. Varför skulle den stänga av sig. Så tänkte jag att det kanske var Happy. Hon ville att jag skulle höra att Linnea var vaken. Efter det har Linneas leksaker som spelar musik plötsligt börjat spela musik utan att någon varit i närheten. Det här händer inte bara med en speciell leksak utan alla. Oftast när Linnea är på golvet och är lite gnällig och då inte nära sina leksaker. Precis som att Happy vill att hon skall bli glad igen.

Tror det är naturligt, att om man mister någon som stått en nära så vill man inte tänka att den är helt borta. Är tröstande att veta att den man mist fortfarande är hos oss på ett eller annat sätt. Tror alla som har mist nån vet vad jag talar om. Måste ju medge att tanken på att Happy på ett eller annat sätt fortfarande är hos oss känns som en tröst. Är lättare att leva med det att hon inte finns mera så länge det känns som att hon ändå är hos oss på ett vis.

30 år

Jaha,då var jag 30 år. Känns det p något sätt annorlunda? Nä! Känner mig precis som jag gjorde igår. Men visst har jag haft en jätte fin födelsedag. Fått en massa fint, varit ute och äteit med mamma, PK, Linnea och svärföräldrarna och sen varit på bröllopsmässa. Vad mer kan man önska sig när man fyller hela 30 år. Många har betättat att de fått kris när de passerat 30, men känns inte som att jag kommer att drabbas av det med det första i alla fall. Jag har fått mitt första barn före 30, förlovat mig och skall snart gifta mig, så nej, jag tycker inte jag behöver få någon kris. Men visst är det lite tråkigt med födelsedagar. Fasst jag nu firat min 30: onde födelsedag så har jag ju som alltid kvällen före lite förhoppningar och så blir det aldrig just så stort som man skulle vela. Sakta men säkert kommer kvällen och födelsedagen börjar se sitt slut och man inser att dagen inte blev så spännandes som man hoppats, ingen som kommit fram till mig och sagt: -Men jöss, du ser ut att ha födelsedag idag. Dagen ser sitt slut och i morgon är det redan någon annans obetydliga, lilla födelsedag. Så grattis nu bara från mig.

Mamma på besök

Mamma kom igår. efter två tågbyten och ett byte till buss anlände hon äntligen till Tønsberg och så hamnade hon dessutom ta taxi hem till oss. Klockan hade blivit så mycket så jag bara måste lägga Linnea och kunde därmed inte hämta henne på tågstationen. Idag har vi varit in och ut av an massa olika butiker och dessutom surfat på nätet för at hitta den perfekta brudklänningen till mig. Kan ju lignt säga att vi inte har helt samma smak, men endel saker måste jag nog välga att höra på henne, för visst vill hon ju att jag skall vara så vacker som möjligt på min stora dag fast jag samtidigt vill vara mig själv. Har i alla fall bestämt mig för att beställe en klänning på nätet så fort som möjligt. Ifall den inte är bra så har jag ju tid på mig att beställa en ny eller gå till en brudsalong. Saken är bara den att jag ju har lagt på mig några överlopps kilon som jag vill bli av med före bröllopet, men detta betyder ju att känningen troligtvis (hoppeligen) kommer vara lite för stor när den stora dagen kommer. Så jag måste ju hitta en sömmerska som i så fall kan sy in den, men det löser sig säkert. Gifta oss skall vi i alla fall!

Skall inte klaga

Nog lite jobbigt ibland med ett barn, jobbigare med tvillingar, men hur jobbig är det inte då med trillingar? Varje tisdag går vi på babysång, Linnea och jag, och nu på tisdagen var det en mamma där med trillingar. Hon verkade klara det fint, men visst måst det ju vara ganska jobbigt att ha tre babyn som alla skriker olika tider, för så verkade det. När den ena var nöjd skrek den andra och tredje och när de var nöjda så började den första skrika igen. Är nog glad att jag bara fick en till att börja med.

Konstig känsla

Hade precis somnat igår kväll då jag vaknade med ett ryck, såg på telefonen och försökte komma på vad det var för datum. Hade plötsligt fått för mig att jag skulle på jobb idag. Har ju inte jobbat på nästan ett år, så varför fick jag plötsligt för mig att jag skulle på jobb? Ja nu är det ju bara en och en halv månad kvar av mammaledigheten som det så fint heter i Finland, permisjon heter det här i  Norge. Är jag redan nu omedvetet stressad inför att börja jobba eller är det så att jag redan nu ser så mycket framemot att få börja jobba att jag därför vaknar på det viset. Vem vet, var i alla fall en jätte konstig känsla.

Klänningar, klänningar, klänningar

Alla dessa klänningar. Hur skall jag kunna välja klänning? Nu menar jag så klart brudklänning. Hur skall jag veta vilken jag vill ha, och inte minst var jag skall köpa den. Skall jag köpa den i en brudsalong och därmed använda gasnska mycket pengar på kjolen eller skall jag beställa den på nätet och få den billigare men riskera att jag inte blir nöjd?  Om jag välger att beställa på nätet, skall jag då välja en Norsk nätsida som kanske är tryggare eller beställa den från typ Thailand där den är mycket billigare, men kanske inte så tryggt. Jag vill ju som alla andra blivande brudar ha en fin, ja en fantastisk klännign, men jisses vad det är svårt det här. Har tänkt att jag skulle gå till en brudsalong för att pröva klänningar och kanske i alla fall komma fram till själva modellen, men risken är ju att jag hittar en klänning som jag faller pladask för och sen inte kan glömma. Tur så är det ännu åtta månader kvar till bröllopet, men har på känn att de månaderna kommer gå ganska fort. Letandet fortsätter.

Jaha!

För en vecka sedan hade både vitlöken och tulpanerna börjat växa och nu är marken täckt av det där underliga kalla som jag tror kallas snö. Frågan är om vitlöken och tulpanerna kommer att överleva det där kalla vita eller om de  tappar livslusten. Får väl inte svar på det före våren kommer.

6.1.2012

På fredag hade jag planer om att skriva ett inlägg men jag hann helt enkelt inte så då får jag väl skriva nu det jag egentligen skulle skrivit på fredag.

Fick en fin julklapp från Finland på fredag, två pallar med möbler. Min mamma har precis flyttat och hade då en del överloppsmöbler som jag gärna ville ha så det blev då fraktade hit med lastbil från Finland. Det var allt som allt sju stolar, en gammal pinnsoffa, en gammal golvklocka och ett hörnskåp. Skall ta bilder av allt här en dag så får ni se vad det är för spännandes jag fått. Vad jag vet har klockan varit i vår familj ganska länge, så det är ju roligt att den får fortsätta bo i vår familj. Senast jag var i Finland blev Linnea jätte förtjust i klockan, så den är nu egentligen hennes klocka. Alla möbler var alltså fördelade på två Europallar om lindade med svart plast. Både mamma och jag har varit lite nervösa med tanke på om allt skulle vara helt är det kom fram, och som tur var det det.

Var dessutom otroligt fint väder på fredag så jag gick en lång promenad med Linnea före jag tog itu med att packa upp möblerna. Sen var det bara att kasta ner lite saker i en bagg och så fort PK kom hem satte vi oss i bilen och startade färden mot fjället. Men själva färden visade sig inte gå så lätt. Tar ungefär 2,5-3 timmar att köra upp på fjället till PK:s föräldrars stuga, och Linnea vaknade redan efter mindre än en timme och ville inte sitta i bilen efter det. Kan ju nog förstå henne, hur roligt kan det vara att sitta fastspänd i ett bilsäte när man inte förstår varför man gör det. Vi kom oss till Hokksund efter en halv timme med skrik på baksätet. Vi hann redan ringa PK:s föräldrar och meddela att vi nog inte kommer, men efter att vi funderat fram och tillbaka en stund så bestämde vi oss för att göra ett nytt försök. Linnea fick en flaska välling och så satte vi oss än en gång i bilen. Linnea somnade ganska fort och sov hela vägen upp till fjället. I motsättning till hemma i Tønsberg var det ganska mycket snö på fjället och ordentlig vinter. Var verkligen en jätte skön helg på fjället. Det är ju just på detta fjället vi skall gifta oss, så vi var och talade med henne som har festlokalen och planerade lite inför bröllopet. Nu börjar det verkligen kännas som att det faktiskt blir av, bröllopet alltså. Tjohoo!

Mer känslosam som mamma

Sitter och ser på tv med PK, ser på nån krimserie där det var barn som kidnappades. Såg på det en stund, men måste sen byta kanal. Klarar inte av att se barn ha det ont och vara ledsna längre. Har dessutom idag varit på nyheterna om en kvinna vars ettåriga baby inte ville sova så hon skulle disiplinera barnet. Hon fyllde ett ämbare med vatten och höll babyn upp och ner med huvudet i ämbaret till babyn slutade andas. Babyn dog senare på sjukhuset. Jag kan inte förstå att man kan göra något sånt. Får ont i hela kroppen av att ens tänka på det. Stackars lilla baby. Den visste ju inte bättre. Det är ju vi vuxna som skall förstå att barn är barn och att de inte alltid förstår. Man kan ju inte vara helt normal om man gör något sånt mot sitt barn. Förstår helt enkelt inte hur någon kan göra sitt barn illa. Måste se något roligt på tv nu om jag alls skall kunna somna i natt.

Babysim

Det blev babysim idag trots dåliga odds. Jag kan inte simma med Linnea på grund av handen och PK jobbade, men som tur fick han sluta tidigare. Var dessutom fotograferin på babysimmet idag så det var ju verkligen bra att vi fick vara med på det. Eftersom jag inte simmade så hade jag istället med mig kameran. Här är resultatet:

Våga vara sig själv

Sitter här och multitaskar. Läser en bok, ser på The Voice Sverige och nu bloggar jag dessutom. Ja ja, ser alltså på The Voice och blir så imponerad av alla dessa människor som vågar gå ut och vara sig själva. Som inte klär sig som de tror andra vill se dem utan klär sig som de själv vill och är sig själva helt igenom. Läser dessutom bok då. Läser Fyrvokteren av Camilla Läckberg, och just nu har en av huvudpersonerna tagit fram gamla foton från högstadiet och hon började tänka på den osäkerhet man kände i högstadiet, att man var rädd att passa in. Det är något jag tror många kände just i den åldern, jag gjorde det i alla fall. Försökte vara så som jag trodde andra ville att jag skulle vara, men egentligen tror jag att det bästa man kan göra är att vara sig själv, våga vara sig själv. Jag hoppas verkligen att Linnea växer upp tillräckligt stark och modig till att vara sig själv. Att hon inte blir den som bara måste ha just det märket på kläder och skor eftersom alla andra har det. Det bästa man kan göra är nog att vara sig själv och inte försöka vara den man tror att andra vill att man skall vara. Men när har jag då blivit mig själv? Egentligen tror jag att jag hittade mig själv med hjälp av PK. Före jag flyttade till Norge var jag ganska långt nere, mådde inte helt bra och åt antidepressiva en period. Men det var som att PK räddade mig ur allt det där mörka, tok mig i handen och visade vägen till något ljusare. Tillsammans med honom kan jag dessutom vara mig själv till 100%, behöver aldrig låtsas liksom. Det finns en annan som har lite samma effekt och det är en av mina äldsta vänner, Linda. Tror inte alla har en så "gammal" vän. Alltså en man har varit vän med så länge. Tror vi var typ tre eller fyra år när vi "hittade" varandra. Nejdå, inte har vi haft lika mycket kontakt alla år, men nästan. Har dessutom många andra vänner som betyder otroligt mycket för mig, har bara inte känt dem lika länge, bara så att ingen nu blir ledsen för jag tycker nog om er alla lika mycket. Puss & kram till er!

Helt enkelt en bra dag

Ni vet den där känslan när allt utan någon speciell orsak känns bra. Så känner jag idag. Har liksom ett lugn i kroppen, en otroligt behaglig känsla. Vad denna känsla kommer av vet jag inte, men skall jag vara helt ärlig så bryr jag mig inte. Tänker bara njuta så länge det varar. Handen är milt sagt ganska öm och det har inte varit helt problemfritt att sköta om Linnea, men det har gått någotlunda i alla fall. Dagen började dessutom helt perfekt. Linnea vaknade redan kl. 6 vilket är ganska tidigt för henne, men otroligt nog somnade hon i min armkrok efter att jag ammat henne. Hon har inte sovit i min armkrok på länge och det var ju så otroligt mysigt. Skall jag  vara helt ärlig så skulle jag vilja ha henne bredvid mig varje natt bara för att det är så mysigt att sova med henne i samma säng, men bekvämt är det ju inte. Men mysigt, så mysigt! Så tack för idag kära värld, det har varit en bra dag idag.

När paniken träffar för fullt

Skulle gå ut och lägga Linnea i vagnen så hon skulle få sova lite. Dagen fullspäckad med program, först till hälsovårdaren på nio månaders kontroll och sen träffa Hanna. Hade Linnea i famnen och buffade ner vagnen för de fyra trappstegen som leder ner till gården från ytterdörren. Fick ner vagnen, gick upp trapporna igen och stängde dörren. Gick sedan ner trappstegen igen, fortfarande med Linnea i famnen, lade foten på marken och så hände det som inte får hända. Det var glashalt. Var minusgrader tidigare på morgonen, men när jag skulle lägga Linnea var det tre plusgrader. Trappan såg inter ens hal ut, den såg bara våt  ut, men den var alltså hal, glashal, eller nej, halare än glashal. Jag for omkull och Linnea for med en duns i backen och paniken slog till. Vad har hänt, vad har jag gjort, lilla lilla Linnea. Det första jag koncentrerade mig på var Linnea, att hon hade det bra. Det hade hon som tur. Hon blev nog mest rädd av det som hänt. Skrek gjorde hon som bara det, men hon såg hel och oskadd ut. Så såg jag min höger hans. Ett stort blödande köttsår. Underhuds väv som pressats ut och blodet som droppade. Fick upp Linnea med en arm och vi kom oss in, tog en handuk runt handen och så la vi oss i sängen. Kunde inte hålla Linnea i famnen, men måste ju trösta henne. Stackars lilla Linnea som säkert blev jätte rädd. Jag ringde PK redan före vi kom in, eller var det efter att vi kommit in, äh inte vet jag men ringde honom gjorde jag och han kom som tur hem. Han klädde av Linnea för att se att hon säkert var lika hel och fin ännu vilket hon var. Sen fick vi bara sätta oss i bilen och köra till akuten. Känner ju förstås ena sjukskötaren som tog hand om mig, men det var ju bara roligt att möta någon bekant där. Läkaren bedövade handen och fixade såret (jag ids inte gå inte på detaljer, säkert många som inte vill lästa det). Så nu sitter jag här med handen i paket och blåa knän och funderar på hur jag skal klara av att byta blöjor i morgon med en hand. Men det är väl så här det känns att ha tvillingar, att bara ha en hand per barn. Kanske inte.

Med hjärtat i halsen

Linnea som började med att resa sig upp på knä över allt har nu börjat resa sig upp på fötterna, ÖVER ALLT! Och jag sitter med hjärtat i halsen hela tiden. Så står hon där och vinglar en stund tills hon tröttnar och ropar för att jag skall hjälpa ner henne, men det är inte alltid det går så bra. Plötsligt tappar hon balansen och landar med en smäll och så klart ett högt skrik. Sen brukar hon se på mig som att det skulle vara mitt fel att hon föll. Vad skulle jag inte göra för att ha några klonade kopior av mig här hemma som hela tiden kunde passa på henne så att hon aldrig skulle behöva få ont.

Bara en sån dag

Idag är det en sån dag, en dag då ingenting känns riktigt bra. Har tänkt jätte mycket på Happy idag. Och så har jag tänkt på pengar, eller rättare sagt på pengar vi inte har. Min födelsedag, min 30: ånde födelsedag närmar sig med stormsteg och det borde man ju kanske fira, eller kanske inte egentligen. åja, planen var att vi skulle ordna en ordentlig fest, hyra lokal och allt sånt, men vi får nog ändra på planerna, vi har helt enkelt inte råd. Varför har man aldriig tillräckligt med pengar. Skulle dessutom vilja fortsätta med vårt renoveringsprojekt. Har renoverat sovrummet och tamburen, så nästa projekt är vardagsrummet. Vill ha ny tapet och nya lister. Och så är det köket, det här jäkla köket. Första intrycket är att det ser helt OK ut, men det är långt ifrån OK. De vi köpte lägenheten av har för några år sedan renoverat köket själva och nog inte helt vetat vad de har gjort. På väggarna är det jätte fula, vita, blanka kakel, urk! Själva benken sitter inte som den skall, några av kaklen på golvet är lösa och så är hela köket jätte dumt planerat. Skall man tömma diskmaskinen så måste man först lyfta upp allt på bänket för att den lyfta in det i skåpen. Ja som ni förstår så är jag inte nöjd med vårt kök. Skulle verkligen behöva en lottovinst nu, borde väl börja lotta först.

Så söt när hon sover

Kan inte låta bli att gå in till Linnea när hon sover och stå där en stund och se på det där otroligt söta lilla barnet, mitt barn, min dotter. Hon är ju bara så fantastiskt söt. Brukar gå in till henne flere gånger per kväll och titta på henne. Min lilla Linnea.