Barnkläds angst

Gick runt på köpcentret här om dagen för att få köpt lite varma kläder åt Linnea och blev nästan illamående av allt funderas. För det första är det ju helt otroligt dyrt med vinterskor och vinterhalare åt dessa små människor. Hur kans det kosta så otroligt mycket?? Nästan 800kr för ett par vinterstövlar, som ju kommer vara för små nästa vinter, och 1300kr för en halare. Man kan ju dessutom inte köpa det billigaste eftersom det inte är lika bra. Skorna skall vara vattentäta, men samtidigt andas så att de små fötterna inte blir kalla. Halaren skall vara vindtät och vattentät, varm och skön att ha på sig. Beställde både skor och halare på nätet, men efter en dag skickade jag allt tillbaka. Kom på att vi ju hade fått en halare av en PK jobbat med. En med uttagbart foder, så den kan användas redan nu då det inte är så kallt, och senare när det är kallare. Men jag vill ju såklart att Linnea skall få det bästa, så tänkte att den inte var tillräckligt bra och varm. Men så började jag fundera på hur mycket hon sist och slutligen kommer att vara ute när det är så där äckligt kallt som det kan vara om vintern, och det är ju inte så mycket, i alla fall inte ännu den här vintern. Ringde dagiset för att höra med dem och de sade att barnen hällst skall ha stickade vantar eftersom de där tjocka varma vantarna är opraktiska på dessa små eftersom de inte kan hålla något i händerna då. Hon menade att den halaren vi har nog skall vara tillr¨cklig. Så har alltså sparat 1300kr. Skorna skickade jag också tillbaka eftersom de jag hade beställt var rosa, och halaren vi har nu är röd. Så nya skor behöver hon ju till vintern, men en ny halare satsar vi nog inte på fören till nästa vinter. Tänkte dessutom försöka vara fiffig och köpa en halare till nästa vinter så fort all vinterrea börjar. Smart, eller hur?!

Fast så här fin skulle Linnea annars ha varit denna vinter, men nu får det bli till nästa vinter istället.

Små saker gjör en glad

När jag kom hem idag hade jag fått ett litet paket från Netcom (telefonabonenten jag anväder). Det var en rulle Love Hearts och ett precentkort på 300kr. Orsaken till denna lilla överraskning var är att jag har varit kund hos Netcom i ett år, och de vill vel gärna fortsätta ha mig som kund. En liten sak för dem, men tyckte det vär en rolig överraskning.

Absurt

Sitter i soffan och ser på en dokumentär om det som hände på Utøya och tycker att det är absurt allt det som hände där. Tänk alla dessa ungdomar, allt de har upplevt, allt de har varit med om, allt det där ofattbara som hände den dagen. Tänk att de är så otroliga, att de orkar leva vidare. Kan helt enkelt inte fatta och förstå, varken hur de klarar av allt det här, eller att det där ofattbara verkligen hänt. Jag kan inte ens föreställa mig vad de såg den där dagen, vad de tänkte, hur rädda de var, hur hemskt allt måste ha varit och fortfarande är.

 

Kanske värt att tänka på dem nästa gång man har lust att klaga.

Lite egen tid

Förra natten var inte alls rolig. Linnea vaknade 01.40 och ville inte somna om. Hon fick varm mjölk och allt, men ville inte somna. Så fort jag la ned henne i sängen började hon stor tjuta. Så då fick hon ligga mellan PK och mig i vår säng. Men klockan var över tre före hon äntligen somnade om och så vaknade hon halv sju på morgonen. Har ingen aning om varför hon vaknade sådär, får väl skylla på tänder igen då. Men till trots för att jag var trött som en apa så åkte jag iväg och tränade efter att jag fört Linnea till dagiset. När jag kom hem fixade min härliga man en härlig sallad åt mig och så körde jag honom på jobb. Detta betyder att jag sen hade några härliga timmar att göra vad som helst. Spenderade dessa timmar med att se på Grays och Private practis som jag hade bandat tidigare i veckan (och för att skona PK från att behöva se det med mig). Och sen tog Pepsi och jag oss en härlig en timmes lur på sängen. Nu sitter jag igen här och har lite egen tid eftersom Linnea sover och PK inte ännu har kommit hem från jobbet.

 

Visst får jag ju lite dåligt samvete när jag kör Linnea till dagis fast jag egentligen har ledigt, men hjälp vad skönt det är att få vara lite för mig själv. Behöver verkligen det och tror alla mammor gör det. Det blir ju inte så mycket tid över när man har små barn som kräver all ens uppmärksamhet, men så fort man har chansen så skall man gripa tag i den. Inte betyder det ju att man är en dålig mamma för det.

 

Så nu sitter jag här och längtar efter att min kära man skall komma hem med turkisk peppar åt mig..

Bara att bli kreativ då

Hämtade idag en bok på posten som jag hade beställt. Den heter "Sy til barna" och innehåller som ni kanske gissar mönster på enkla kläder och annat man kan sy till barn, och sig själv ifall man är gravid. T.ex. hur man syr om en vanlig byxa till gravidbyxa. Är en hel massa roliga mönster i boken, så nu är det bara för mig att¨bli kreativ och börja sy en hel massa roliga kläder åt Linnea.

 

Nu är det så att jag inte har sytt kläder sedan lågstadiet, men har däremot sytt en hel del Tilda änglar och annat. Så jag vet ju nog hur en symaskin fungerar. Men att tillpassa mönster och få kläderna att passa i storlek och att de sen skall vara brukbara kan ju vara en utfodring. Dessa änglar (har sytt annat än änglar, men kanske mest änglar så därför skriver jag änglar) verkar ju inte bry sig fast byxorna kanske inte passar perfekt. Har ju bara varit att sy fast dem i midjan på ängels så har de ju suttit fint. Men det kan jag ju inte göra på Linnea. Huj, hemska tanke! Men skall bli riktigt roligt att försöka sig på att sy några söta klänningar och annat.

 

 

 



Lilla fröken Linnea är igen frisk som en fisk

Idag var Linnea igen klar för att åka till dagis. Hon han nästan inte ens vinka "hej då", så bråttom hade hon. Men oj så ont det gjorde i mitt mamma hjärta när jag förstod att Linnea hade feber. Gick fler gånger inte till henne under kvällen för att se att hon hade det bra.

 

Träffade min väninnas 5 veckor gamla baby på söndag. Känns nästan overkligt att tänka att Linnea för mindre än 1,5 år var så liten. Det allra härligaste var att se Linneas reaktion när hon fick hälsa på lilla Alma. Jag hade Alma i famnen och Linnea strök henne försiktigt på huvudet och ville bara mysa med henne. Visst har ju Linnea träffat små babyn tidigare, men kanske inte så små, men att hon förstod att hon skulle vara så försiktig tycker jag är helt otroligt. Kanske dags att börja tänka på ett syskon till Linnea... Fast snart får hon en liten Kusin, om mindre än två veckor faktiskt. Det är PK:s syster och hennes sambo som skall få barn, och orsaken till att jag vet när han kommer är att det blir käjsarsnitt eftersom han inte har velat svänga sig så han har tänkt komma till världen med rumpan först. Kan tänka mig att dessa dagar är fulla av tankar, fjärilar i  magen och samtidigt glädje för Marianne. Skall man föda normalt så är man ju nog spänd, nervös, glad, nervös, nervös och nervös, men man vet ju samtidigt inte när babyn man har i magen har tänkt visa sig. Att sen ha ett datum och klockslag måste ju vara helt speciellt. Men jag är säker på att det kommer att gå bra.

 

Har själv kvällskift idag, vilket betyder att jag inte har någon som helst ursäkt att inte dra iväg och träna. Skall bara dricka en kopp kaffe först. Okej, en till kopp kaffe, SEN går jag!!

 

 

 



En härlig familjedag

Idag har vi varit nästan hela dagen på Jarlsberg flygshow och sett en hel del olika flyg som har gjort olika stunts. Så fick vi se Wingsuit killarna först flyga med sina wingsuits och senare fick vi se dem hoppa ut från ett flyg, flyga ner till ett annat och ta tag i vingarna på det andra flyget. Helt otroligt vad de klarar av! Fick dessutom se vart det är jag skall när jag skall få min morgonpresent av PK. Som present fick jag nämligen ett tandemhopp. Skall dessutom bli filmad av en vi känner när jag hoppar. Han är en av de som idag hängde fast i vingen på det där ena flyget. Ser otroligt mycket framemot att hoppa, fast visst får jag nog också lite fjärilar i magen när jag tänker på det. Har dessutom lite funderat på om jag borde ta kurs och börja hoppa på allvar. Men skall nu pröva en gång först så får vi se sen..

 

Hela dagen har alltså varit helt perfekt, men slutade med att Linnea har fått sin första feber. Stakis liten! Hon har varit pigg och glad hela dagen, men när vi väl var hemma tyckte jag att hon var varm. Och tyvärr hade jag rätt. Hon ville inte ens ha sin kvällsvälling. Får hoppas att hon känner sig bättre i morgon, men hon får nog bli hemma från dagis imorgon fast hon inte skulle ha feber.

 



1 september betyder höst?

Ja höst har det i alla fall inte varit här idag. Nu måste jag samtidigt be om ursäkt till alla er i Finland eftersom jag hört ryktas att det har regnat typ hela dagen, medan jag har njutit av solen i bikini och bra bok medan Linnea sov i över två timmar i vagnen på dagen. Föråt!

 

Men det har alltså varit underbart väder här idag. PK har förstås varit på jobb, men Linnea, Pepsi och jag har njutit. Det blev omelett till lunch, något Linnea älskar. Sen sov hon alltså i över två timmar medan jag låg i solen och läste. Läser "Hundraåringen som klev ut genom fönstren och försvann". En sjukt rolig bok som jag varmt kan rekommendera!! När Linnea sen äntligen vaknade gick trion ner på bryggan (där stans flästa restauranger finns), åt en glass och så var vi över två timmar på lekplatsen. För att sen få lite extra jätte snäll fru poäng så lagade jag mat och bakade dessutom en äppelkaka tills PK kom hem. Så nu sitter jag här i soffan solbränd, mätt och nöjd med dagen!

 

 

Dagen som började bra och slutade dåligt

Har idag varit på besök hos en kollega som har en flicka som är 1/2 år äldre än Linnea. Första överraskningen när jag steg in i deras hus var att de hade exakt samma tapet i tamburen och trappuppgången som var i det hus där jag växte upp som liten, Västanby. Var jätte speciellt att se den tapeten igen, och har hela dagen gått och tänkt på Västanby, som enligt min mening är ett av världens finaste ställen och som var ett otroligt fint ställe att växa upp på. Var i alla fall en härlig start på dagen att bli bjuden på härligt god frukost i super sällskap.

 

Kvällen däremot har inte varit lika trevlig. Vi försöker sälja vår bil och var jätte hoppfulla när en kvinna kom och såg på den, men hon verkade tyvärr inte speciellt intresserad. Ungefär samtidigt såg jag efter flygbiljetter till Finland i slutet på september eftersom vi skulle åka och fira kära mamma som fyller 70 år. Men att hitta flygbiljetter till under 10 000 kr och som dessutom går på ett något lunda normalt klockslag visade sig vara omöjligt. Mamma sade tappert att det inte gjorde något och att hon nog förstod, men visst vet jag ju att hon blev jätte besviken. Så det var kvällens nertur nr. 2. Så det sista var ett argt samtal från mannen vi hyrde "rödakors stugan" av under bröllopet. Tydligen såg stugan helt djävlig ut och kylskåpet var fullt av rutten, illaluktande mat. Så då får vi en extra räkning på grund av det. Suck!! Får hoppas det inte hinner komma fler överraskningar under kvällen.

Ont i kroppen

Dags att sparka mig själv där bak och komma igång med tränandet. Jösses så ont man får i kroppen av att inte träna. Har nu i ën veckas tid haft otroligt ont i nacken och akslarna. PK har varit snäll och maserat om kvällarna, men det hjälper bara för stunden. Så imorgon bär det av på träning igen!! Det konstiga är att jag tycker att jag annars också lever mer ohälsosamt när jag inte tränar, så där har vi ännu en bra orsak till att komma iväg till träningsstudion. Det ända problemet är att jag tycker om att gå på olika timmar som oftast börjar kl. 17, och PK har jobbat sent nästan hela veckan. De har nog barnpass på täningsstudion, men efter att Linnea har varit hela dagen på dagis så tycker jag att det räcker för hennes del. Hon skal slippa umgås med nya barn och vuksna ännu på kvällen. Vill ju dessutom umgås med henne själv när hon äntligen är hemma. 

Den där dagis starten

Skrev igår om hur jag upplevde dagis starten, att det inte kändes speciellt bra eftersom vi blev dåligt bemötta. I dagens Tønsberg blad stod det om just detta, dagis starten. Det stod om hur viktigt det var med en god start, att barnet och föräldrarna måste lära känna dagiset och dess rutiner, få en god kontakt med personalen, få information om dagiset, avdelningen och barnets primärkontakt. Primärkontakten är en av de anställda som skall extra gott emot föräldrarna och skapa en god och trygg kontakt med barnet. En av pedagogerna skall så fort som möjligt ha ett samtal med föräldrarna för att ge och få information och skapa trygga ramar. Dagiset skall dessutom ge god information om rutiner angående måltider, sömn, kläder osv. Kan ju tryggt säga att vi inte fick något av detta när Linnea började... Får ju hoppas på att de anställda läser dagens tidning!

 

Som tur är Linnea i alla fall lika glad som vanligt.

 

 

Bajsigt värre

Och plötsligt var jag en super aktiv bloggare...

 

Var bara en sak jag har funderat på en tid. Linnea är ganska lös i magen och bajsar ofta, typ 3-5 gånger om dagen och jag vet inte om jag borde vara orolig. Hon verkar inte ha ont i magen, hon är pigg och glad och i mina ögon helt normal. Han funderat på ifall det skulle kunna vara så att hon är överkänslig mot laktos, men tycker att hon då borde ha både ont och luft i magen, vilket hon inte har. Hon har haft fast, och tom. hård mage, men nu är det nog ganska länge sedan. Hon har fått fyra nya tänder på kort tid, och det kan ju leda till lös mage, men skulle ju tro att det skulle ha blivit bättre nu. Så med andra ord är jag tacksam för bajs relaterade kommentarer på detta inlägg.

Den nya vardagen

                                                                                

 

Då har vi varit man och fru i två veckor och tre dagar. Bröllopet kunde inte varit bättre. Vädret var perfekt, vigseln fantastisk och själva festen så otroligt rolig. Tror alla gäster hade lika roligt som PK och mig. När det hade gått en vecka sedan bröllopet så var det nästan lite ledsamt, saknar vårt bröllop och skulle gärna göra det igen. Fast missförstå mig inte nu, jag vill inte gifta mig på nytt, eller om jag gifter mig på nytt så blir det med samma man, samma gäster och samma ställe. Finns liksom inte ord att beskriva stämningen på fjället. Var helt enkelt fantastiskt!

 

Annat nytt är att lilla fröken Linnea har börjat i dagis. Hon trivs som fisken i vatten till trots för att allting inte gick som vi hoppats på i början. I början av sommaren var vi på vårt första besök och fick tala med pedagogen som skulle ha ansvaret för Linnea. Vi fick en massa information, en del papper och Linne fick bekanta sig med stället. Nu på hösten, någon dag före bröllopet var Linnea och jag på nytt på besök. Då var det fler föräldrar där med sina barn som redan hade börjat i dagiset. De som jobbar där var fullständigt upptagna med de andra föräldrarna och för mig kändes det som att Linnea och jag bara var i vägen. Linnea skulle sen egentligen börja måndagen efter bröllopet, men eftersom det bara skulle ha fört till extra stress så avtaleda jag att hon skulle börja på tisdagen. Linnea och jag kom till dagiset vid avtalad tid kl. 09 på morgonen. Då satt två av "tanterna" i en sandlåda med de andra barnen som är i Linneas grupp. Jag lyfte in Linnea i sandlådan och satte mig själv ner och följde med Linnea. Hade väl förväntat mig att jag nu skulle få lite information om tex. var jag skulle lägga Linneas saker och matbox (barnen här i Norge måste ha med egen mat...), men ingen av "tanterna" sade något som helst, frågade inte om Linneas sovrutiner, om pappren jag skulle levera osv. De frågade inte mig vad jag hade tänkt göra, om jag skulle bli kvar och se hur det går eller om jag skulle åka iväg. Så jag fick själv börja berätta och ställa frågor medan "tanterna" verkade totalt ointresserade. Pedagogen som skulle följa Linnea var inte där den dagen, hon har ledigt alltid på tisdagar. Hade jag vetat detta så skulle vi ju ha kunnat komma följande dag istället, men hur skulle jag veta det? Satt där i sandlådan som ett frågetecken och kände mig bara dum. Så efter en halv timme sade jag att jag tror jag åker. Linnea verkade ju trivas så var ganska säker på att det skulle gå bra. Hämtade henne när hon hade vaknat efter sin dagssömn och hon var nöjd och glad. Starten var ju inte den bästa för min del, men räknade med att det kanske skulle vara bättre följande dag när Linneas "tant" skulle vara på plats. Kom till dagiset mitt i lunchen, så jag satte mig ner och gav Linnea hennes mat. Tänkte kanske att pedagogen nu skulle höra sig för lite om Linneas rutiner, men hon sa inget. Det hon frågade mig var om jag skulle lägga Linnea så jag gjorde det. Kände mig igen bara i vägen. La Linnea i vagnen och började gunga på vagnen så att Linnea skulle sova medan två av tanterna såg på mig medan de vaggade två andra barn till sömn. Sen kom pedagogen och frågade ifall jag ville gå, gissa om jag nu ka¨nde mig ivägen. Så jag gick, före Linnea ens hade somnat. Före jag ens hann komma till bilen började tårarna trilla och när jag äntligen kommit hem började jag störtgråta. Allt detta på grund av deras bemötande. Kändes som, och gör det fortfarande, som att inte har något där att göra. PK och jag är de ända nya föräldrarna där medan de andra har haft barn där tidigare. När jag då kom hem tjutande blev PK chockerad och undrade vad som har hänt, så jag berättade. Han blev helt ifrån sig och sade att han skulle ringa dem, men jag sa att jag då bara kommer att se dum ut. Han åkte på jobb, och efter en stund ringde jag dagiset för att höra om hon somnat bra. De har skrutit med att de ringer föräldrarna jätte ofta för att berätta hur allt går, men hittills har jag inte fått ett ända samtal. Ringde sedan PK, som berättade att han hade ringt dem, tyckte väl att de la¨t lite konstiga i telefon när jag ringde. Han ville ju bara hjälpa till, men jag kände mig ju bara jätte dum. På torsdag när jag kom med Linnea fick jag då ha ett samtal med pedagogen, som talade till mig som om jag skulle vara fem år gammal. Har aldrig känt mig så dum. Dagliga ledaren på dagiset såg mig inte ens i ögonen. Under detta samtal satt Linnea och åt, och när jag gick började hon stortjuta. Jag gick därifrån med en stor klump i magen, medan jag hoppades på att de i alla fall nu ringer mig och berättar hur det går, men det kom aldrig något samtal.

 

Dagarna har gått, och oftast är det PK som både för och hämtar Linnea, som tur är. Varje gång jag gör det är jag snäll och trevlig, men går fortfarande ut med en känsla av att vi bara är i vägen. Vi har sökt om överflyttning redan före Linnea började där eftersom dagiset ligger så långt borta och det om eftermiddagen är kö genom hela stan. Här om dagen åkte jag hemifrån 15.45 och var framme på dagiset 16.25... Får bara kryssa fingrarna och hoppas på att vi snart får plats på ett annat dagis med trevligare personal och som inte ligger så långt undan.. 

 

Livet är orättvist!

Sitter här och fäller tårar för en liten kille vars liv blev allt för kort. En liten kille som jag inte ens mött men som ändå klarade att beröra mig så otroligt mycket. Han blev bara sju veckor denna lilla killen och han har lämnat många sörjande efter sig, men samtidigt visat hur mycket kärlek det finns här i värden. En värd som just nu känns ond och otrygg. I dessa dagar är det svårt att hålla humöret uppe. Tänker mycket på de som förlorade sitt allra käraste, sina barn på Utøya för ett år sedan. Och på de som nu förlorat någon de älskar i USA där 12 sköts ihjäl på en bio. Är det verkligen så att man inte är trygg någonstans längre? Hur skall jag kunna skydda Linnea mot allt det onda som finns här i världen. Får ont i själen av att tänka på alla barn som har det ont och vill bara rädda alla dessa barn, överösa dem med kärlek och ge dem den trygghet de förtjänar. Har världen alltid varit så full av grymhet eller är det jag som inte har lagt märke till det för nu? Hur skall jag någonsin kunna andas ut när jag vet att det finns så många som har det så ont? Kan ju välja att inte läsa nyheter där barn har tagit skada, men det betyder ju inte att det inte händer. Det betyder ju bara att jag väder ryggen och låtsas att det inte händer. Tänker på alla små oskyldiga barn som lider och har det ont och fäller ännu fler tårar.

Hårsäckskvalster

Pepsi har en bar fläck på halsen, ungefär lika stor som ett fem cents mynt. Tänkte först att området kanske blivit irriterat effer en fästing, men hade lust att få vår veterinär att se på det. Det visade sig att Pepsi har hårsäckskvalster. Det verkar inte störa Pepsi det minsta, men ser nu att det inte är bara en fläck. Suck! Skall ringa veterinären igen nästa vecka, men tyvärr finns det ingen behandling. Min syster berättade att hennes ena hund hade det och fick homeopatmedicin mot det som funkade. Kanske jag borde pröva ut det på Pepsi. 

Är helt enkelt glad och lycklig

Har precis kommit hem från ett kvällskift på jobbet. Var en skön kväll på jobbet med trävliga arbetskolleger och trävliga patienter. Skönt!

Var tidigare idag på besök på dagiset där Linnea skall börja på hösten. Vi hade tre olika önskningar om vilket dagis vi ville att Linnea skulle börja, alla i centrum, men vi fick inget av våra önskemål. Vi fick plats på andra sidan av stan, något som ju blir ganska jobbigt, men men så är det väl bara. Vi har i alla fall skickat in söknad om överflyttning så det är väl bara att hoppas på det bästa. Jag börjar jobba kl. 7 de dagar jag har dagsskift, medan dagiset öppnar kvart över sju. Men som tur kan PK köra henne till dagiset de dagarna. Kan ju nog få ordnat på jobbet att jag kommer senare, men har inte lust. Inte roligt att alltid vara den som kommer senare på jobb, varken för mig eller mina kolleger. Men själva dagiset är det nog inget fel på. Ett litet dagis med trävliga dagistanter. Linnea verkade i alla fall stortrivas. Hade inte alls lust att åka hem.

Bröllopet närmar sig med stormsteg. Har nog det mesta avklarat, men lite smått som måste fixas ännu. Borde kanske fundera på vilka psalmer vi skall ha under vigselsseremonin, men hur välger jag det. Kan ju inte direkt skryta med att jag är så jätte duktig på psalmer. Kan typ trygga rekan och här ligger jorden. Kanske presten har något bra förslag. Var och prövade klänningen här om dagen, och trots för lite angst så tror jag det kommer bli riktigt bra. Skorna har jag redan köpt och de är faktist riktigt bekväma, men borde kanske ändå ha något utan klackar till senare på kvällen. Känns lite overkligt att vi faktist skall ha ett bröllop och gifta oss. Många flickor har väl någon gång drömt om sitt bröllop, och det är just det det känns som, en dröm. 

Borde borde

Det är mycket jag borde och en av de saker är att jag borde skriva lite oftare här. Men nu på sistone har det varit fullt upp och jag har helt enkelt inte gett mig tid till det. Men går ju hela tiden och tänker på vad jag skulle kunna skriva och har ju nog lust att uppdatera lite oftare, så från och med i morgon skall jag aktivera min bloggarhjärna igen.

Opp och ner och hit och dit

Då var vi hemma igen, Linnea och jag. Var ett mycket effektivt besök i Finland, så som det brukar. Är ju så många jag vill hinna träffa, och den här gången hann jag faktiskt med rätt många, men alltid är det några som jag tyvärr inte hann träffa. När jag dessutom var i Finland relativt kort tid så betyder det att de jag nu hinner träffa så träffar jag allt för kort tid. Men det var verkligen ett roligt besök.

Måste ju nog skryta av Linnea som har varit jätte snäll och duktig hela resan. På vägen till Finland kan jag inte skryta av betjäningen på flyget. Var två manliga flygvärdar på jobb, så det kanske förklarar en del. Har ju inte flugit så många gånger med Linnea tidigare, så jag kan ju inte komma ihåg vad de skall hämta till oss. Men när man flyger med små barn så skall de vara fastspända i famnen med ett eget säkerhetsbälte, men detta fick vi inte. Inte fick vi heller flytvästen som de delar ut ifall det skulle ske en olycka. Men platsen bredvid oss var i alla fall ledig så det var skönt. När vi sen kom fram till Finland så var min mamma där för att möta oss. Hon hade med sig ett bilsäte som hon hade fått låna, som jag efter några om och men fick fast i bilen, men att få fast Linnea i stolen var lättare sagt än gjort. Detta slutade med att mamma tog vårt bagage med bil och jag tog bussen med Linnea. Men fint fungerade det. Duktig skulle jag ju dessutom vara och köpte bussbiljett före bussen kom, men detta var ju helt onödigt eftersom det är gratis att åka buss när man har barn i barnvagn. Undrar om det samma gäller spårvagn? Men så långt gick allt riktigt bra.

På torsdag träffade jag två goda vänner som jag träffar allt för sällan. Ena med en otroligt söt liten pojke på fyra månader som Linnea var så otroligt snäll med och andra med sin baby ännu tryggt i magen. Sen blev det att halvt springa till tåget och ta tåget till Ekenäs, något som även det fungerade riktigt fint. Otroligt bra plats till barnvagn på flyget. När vi kom fram blev det en till snabbträff i Ekenäs.

På fredag var Linnea för första gången i en lekpark, och hon tyckte nog det var jätte roligt. Hon fick dessutom rutscha, något hon aldrig har gjort tidigare. Sen blev det igen en snabbträff och lite turistar i gamlastan i Ekenäs. Att gå runt där på alla dessa små gator är något man gör allt för sällan. Kan inte komma ihåg när jag senast har gjort det.

Så var det lördag och det betyder fest. Kika fyllde 30 år, och det firades hos hennes föräldrar. Var en jätte roligt fest och det bästa var att få träffa många som jag inte har träffat på otroligt länge. Det var ju dessutom jätte fint väder på lördagen, varmt och sol, och jag kunde konstatera att jag hade allt för varma kläder med mig, så var ju en perfekt ursäkt att köpa en sommarklänning och nya skor.

Så var det söndag. Linnea övernattade hos Linda natt till söndag och det gick hur bra som helst. Linda som ju är den snällaste människa på denna jord ställde upp och körde oss till flygfältet.

På flygresan tillbaka till Oslo fick vi i alla fall mycket bättre betjäning. Det var ett större flyg och vi fick en hel benkrad för oss själva. Flygvärdinnorna var dessutom jätte hjälpsamma. Det ända jag kan klaga över är att jag har klarat av att släpa med mig en flunssa som inte vill ge efter, så fick redan igår meddela på jobbet att jag inte kan komma på jobb, och som vanligt fick jag dåligt samvete. Vet ju att det är jobbigt för dem på jobbet att hitta någon som kan komma istället. Men nu får jag koncentrera mig på att bli frisk.

Packa pappas kappsäck

Efter en kväll på jobbet med helt tillräckligt att göra har jag nu packat klart. Imorgon bär det av till Finland. Från första början hade jag tänkt åka allena, men så kom jag på att Linnea nog inte är så tokigt resesällskap så hon kommer med. Men att ta henne med betyder ju en del extra pickpack, och dessutom en del arbete för min kära mamma eftersom det måste fixas bilstol, säng, stol mm. Men det verkar som att det har löst sig men allt ihop. Problemet som återstår är att bilstolen inte är fastspänd i bilen, men månne inte vi kommer på hur man får den på plats. Skall bli riktigt roligt att åka iväg. Länge sedan jag var i Finland senast. Har lite funderat och kommit på att det nog kanske skulle löna sig att köpa en begagnad bilstol, så blir det inte ett problem varje gång vi kommer. Har hittat en som inte är så dyr, men den är framåtvänd. Det bästa är ju att barnen så länge som möjligt skall sitta med ryggen mot trafiken, men så skall vi ju inte åka så mycket bil så det går nog säker bra. Ser framemot morgondagen och dagarna i Finland.

Härligt och överraskande slut på kvällen

Har varit på jobb hela kvällen. Kom hem och tänkte att det får bli en tårr smörgos till kvällsmat, men gissa vad jag fick syn på. Ett dukat bord med räkor och vitvin. Hjälp så glad jag blev, och nam vad gott det var.

För en tid sedan talade jag med en ny väninna om PK, och hon sade att det var så roligt att höra någon tala så gott om sin poikvän. Hon sade att hon oftast hör andra klaga över sina poikvänner, och visst gör jag säkert det ibland, men som oftast talar jag gott om honom. Pch varför skulle jag inte det, han är ju fantastisk! Färska räkor och vitvin till kvällsmat, vad mer kan man begära??

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, Per Kristian Larsen, jeg elsker deg!!

Krig mot maskrosor

Idag har vi varit super duper effektiva. Först har vi tvättat fönstren, eller egentligen var det nog PK som tvättade de flesta. Så gick vi ner på Tønsberg brygga till Roar i bua och åt en chiabatta med färska räkor. Jupp, var precis så gott som det låter.  Så klippte han den otroligt fula tuija häcken utanför vårt köksfönster, medan jag i år igen startade krig mot maskrosorna i min gräsmatta. Så har jag gjort något jag brukar försöka göra med jämna mellanrum, rensa min garderob. Allt av kläder som jag inte använt på en tid får gå. Mamma tyckte att jag skulle sälja dem på nätet, men tror jag istället undviker en hel del jobb och samtidigt gör en god gärning och leverar hela högen hos frälsningsarmén.

Blis så otroligt arg och illamående!!

Såg just en video på You Tube där en mamma misshandlar sin 8 månader gamla baby. Är arg, illamående och har gråten i halsen. Hur kan man göra något sådant åt ett litet oskyldigt barn?? Har inte ord till att beskriva vad jag egentligen känner. Är den här världen verkligen så här grym? Det som också gör mig förbannad är att det står någon och filmar detta utan att gripa in. Visst kan man som förelder bli frustrerad, men att misshandla sitt barn på det sätter, ja det är sjukt. Hoppas verkligen den babyn nu bor hos någon som kan ge den ett gott liv, att den aldrig skall behöva träffa sin grymma mamma igen. 

Ingen bra början på dagen

Idag kommer lönen, något man borde vara glad för, men vet inte direkt om jag är det. Har nu betalat alla räkningar och vet inte var vi skall få pengar till mat. PK har börjat jobba nu, men eftersom en av oss måste vara hemma med Linnea så jobbar PK när jag har ledigt, vilket betyder att det inte blir så många timmar med jobb för honom per månad, vilket däremot betyder lägre lön. Att han sen skall börja som praktikant från hösten gör inte vår ekonomi speciellt lys de kommande åren. Vi skall sälja vår bil för att så köpa en billigare bil, men före vi säljer den måste kopplingen bytas, något som kostar en hel del, och så skall den på service och även det kostar ju förstås. Vi borde ju dessutom spara pengar till bröllopet, men hittills har vi måsta använda allt det vi sparat på annat. Jag som tyckte att vi har haft det så bra. Vi har klarat av räkningarna, lånet och fått mat på bordet, men just nu verkar inget gå vår väg känns det som. En lottovinst eller ett bortglömt arv är något vi skulle behöva. Nåja, nu har jag i alla fall betalt de höga räkningarna som som tur inte kommer så ofta, så då borde nästa månad se ljusare ut, men just nu känns det som en evighet till den 12 juni då nästa lön kommer.

Snart är familjen samlad igen

PK är snart hemma, wuhuuu!! Han har varit i Benidorm i Spaninen med några kaverin. Måste ju nog medge att jag har varit lite avundsjuk och kanske lite småsur eftersom jag har varit ensam med lilla skriklisa i så många dagar, men samtidigt unnar jag verkligen honom den resan. Är det nån som är värd en sådan resa så är det han. Så duktig han har varit som har stått ut med både Linnea och mig så är han väl förtjänt av en liten paus. Fast tror nog inte att han kommer hem med ny energi, har nämligen på känn att de har festat en hel del. Fast jag skall inte säga så mycket, festade ju själv igår. Hade några vänner här på besök. Vi drack vin och öl, åt chips och pratade om allt mellan himmel och jord. Var super mysigt. Sen bar det av till en överfull krog med allt för mycket knuffande människor, inte lika mysigt precis. Varför är det ofta så att man ser framemot att gå ut, men ofta blir besviken när man kommer till krogen. Det blir liksom aldrig helt som man tänkt sig. Men det var roligt i alla fall. Men hjälp så trött jag var när jag traskade hem i mina högklackade skor. Fast lite duktig var jag när jag kom hem och plockade undan allt så slapp jag göra det idag när jag steg upp. Har dessutom mått ganska bra idag, förutom en grym huvudvärk när jag vaknade. Men det hör väl till.

Lilla skriklisa

Då var vi inne i den perioden då. Hoppas i alla fall det bara är en period. Man kan väl säga att vi har en liten maktkamp på gång här hemma. Linnea gör något hon inte får lov till, tex drar i spjälgardinerna, jag säger nej och då tar hon och gör det hon inte borde en gång till för att testa, eller man kan väl säga provocera. Jag säger nej igen och då kommer skriket och tårarna. Samma sak är det om hon har något hon inte får ha. Med en gång jag tar det ifrån henne börjar hon skrika för full hals. Har försökt med att göra byteshandel med henne, men det hjälper inte. Det värsta är att jag ibland har lust att bara skratta åt henne för hon är ju samtidigt otroligt söt när hon får sina raserianfall. Men mina nerver får nog pröva sig dessa dagar i alla fall.

Kan inte förstå

Tårarna rinner och jag har en stor klump i halsen medan jag sitter här och ser på Linnea som "dansar till musiken och känner hur hela min kropp är fylld med kärlek för henne.Har just läst om ett par i Danmark som har tagit livet av kvinnans 15 månader gamla pojke.  Att det finns människor som kan skada sina barn med flit är mer än jag kan förstå.  Hur kan man göra något sådant? Hur har ingen förstått det tidigare att dessa människor inte borde få vara i närheten av barn? De kan ju inte vara normala, nej, de är inte normala. Ingen normal människa gör något sådant. För att inte tala om dessa mammor och pappor som i Finland har tagit livet av sina små barn och sig själv. Får ont i hela kroppen när jag tänker på dessa stackars oskyldiga barn. Jag kan inte förstå att det finns föräldrar som inte älskar sina barn lika högt som jag älskar Linnea. Skulle aldrig kunna skada henne, göra henne ont. Tanken på att något skulle hända henne gör mig illamående. Att man sen med vilja skadar sitt barn är mer än jag klarar av att förstå. Ikväll skall jag tända ett ljus för alla dessa barn som förtjänar så mycket bättre. Kanske några av dessa barn kan få det bra i en annan familj, jag hoppas verkligen det.

Världens bästa Pepsi!!

Jag har gjort det allt för lite och måste därför göra det extra mycket nu, skryta om världens bästa Pepsi. Ja ni har väl fått med er vem Pepsi är? Pepsi är en liten, eller nu lite större, staffi valp som föddes 1.1.12 i Sverige. Visst var det ju vi som tog första steget med att kontakta Pepsis uppfödare, men det var nog lite Pepsi som valde oss också. Men nog om det. Pepsi är helt enkelt en fantastisk liten hund. Jag var nog förberedd på det värsta när vi fick Pepsi. Såg för mig att hon inte skulle göra annat än springa efter Linnea och bita henne i fötter och händer. Pölar på golvet som Linnea skulle krypa i och sömnlösa nätter med en valp som väcker oss. Kan ju säga att det har varit helt motsatt. Linnea och Pepsi är bästa vänner. De leker tillsammans, Linnea ger leksaker åt Pepsi som Pepsi springer runt med sen kryper Linnea bort till Pepsi och tar tillbaka leksaken. Emellanåt knuffar Pepsi omkull Linnea, men Linnea verkar inte bry sig så mycket om det. Det är helt otroligt att se på dem. Linnea kryper dessutom ofta bort till Pepsi, lägger huvudet på henne och bara myser med henne. pepsi har dessutom redan lärt sig sitta, ligga, ge tass och loss på kommando. Det tycker jag är otroligt duktigt av en liten fröken som är född 1 januari i år. Har lite lekt med tanken om att kanske börja på agility med henne. Tror hon skulle vara super på det. Nåja, det var dagens Pepsi skryt. Men mer kommer det nog att komma, det kan jag lova.

Tror nog detta kommer att bli bra

Efter två koppar kaffe börjar jag äntligen vakna. Jobbade förra natten, men eftersom jag bara jobbade en natt så har jag inte sovit så länge idag. Det däremot resulterade i att jag inte var på speciellt gott humör när jag steg upp. Som tur känner PK mig väldigt gott så han tog med sig Linnea in till stan en sväng så att jag skulle få börja dagen lite lugnt. Så nu efter två koppar kaffe börjar jag känna mig ganska normal och på gott humör. Inte direkt ett väder att skryta av idag, så ¨kunde nog riktigt bra ha spenderat några timmar till i sängen medan regnet smattrar mot fönstret.

Som ni säkert vet är jag ju på jag efter den perfekta bröllopsklänningen. Eftersom jag inte har så väldigt mycket pengar att använda på en klänning så valde jag att beställa klänning från Kina. Men jag beställde ju inte bara en, utan fyra. Men för alla fyra klänningar betalade jag inte ens 4000 kr, så jag tycker ju inte det är ett så farligt pris för fyra klänningar. Den första klänningen som kom var den jag beställde som mitt safe card, den klänningen som skulle kunna fungera ifall de andra inte var bra. Jag kan tyvärr inte beskriva klänningarna desto mer eftersom risken finns att PK läser detta här och det skall ju vara en överraskning för honom. Tillbaka till klänning nummer ett. Måste medge att jag var överraskad över hur bra den var sydd. Den ser verkligen ut som på bilden, men den är lite stor. Skickade nämligen in mina mått, men lade på en cm eftersom jag hört om andra som inte har gjort det och sen fått för liten klänning. Men den här är alltså lite för stor men det kan man ju åtgärda. Klänning nummer två är också jätte fint sydd, men man märker att tyget kanske är lite billigt. Den är som sagt jätte fint lagad, men modellen passade inte mig. När klänning nummer tre kom blev jag jätte glad. Kvaliteten på den klänningen är otroligt bra, både tyget och arbetet som är gjort på klänningen. Själv kan jag inte se att den är en billig klänning beställd från Kina. Den ser enligt mig ut som om den skulle vara köpt i vilken som helst brudsalong. Jag var ganska säker på att det skulle bli den klänningen, men så kom klänning nummer fyra. Av alla klänningar jag har sett på var den en av favoriterna till min mamma och det var därför jag beställde den. Mitt första intryck av klänningen var inte speciellt bra och efter att jag hade prövat den en gång så var jag nog ganska säker på att det skulle bli klänning nummer tre. Men när jag sen prövade den en gång till så såg jag hur bra den egentligen satt på mig. Övre delen på klänningen passade mig mycket bättre än det nummer tre gjorde, men det är några problem med klänningen. För det första så är även den lite stor så den måste sys in. För det andra så tycker jag inte om det yttersta tyget. Jag tycker att det ser billigt ut. Nu är det här ju en billig klänning, men jag vill ju inte att den skall se billig ut. Men jag tror att jag har kommit fram till en lösning. Jag skall nämligen till Finland i slutet på Maj och då tar jag med klänningen. Så skall min kära mamma och jag gå och se efter ett annat tyg och få tag i en sömmerska som kan hjälpa mig med att både sy in klänningen och byta det yttersta tyget. Det kommer ju bli lite dyrare förstås, men inte lika dyrt som det skulle ha varit ifall jag skulle ha köpt klänningen i en brudsalong. Dessutom blir ju klänningen sen precis som jag vill ha den. Tänkte att jag samtidigt medan jag är i Finland kunde se efter en korsett och skor. Skulle ju vara fantastiskt ifall jag skulle få allt klart i så pass god tid. Så nu är det bara att kryssa fingrarna och hoppas på att det blir som jag hoppas och att klänningen blir bra.

Rättegången i Oslo

Sitter och ser på nyheterna som inte överraskande handlar om rättegången i Oslo. Det känns som om jag skulle se på en dålig film, det känns overkligt. Kan inte föreställa mig hur det måste kännas för alla påröranden. Hur orkar dessa föräldrar ens stiga upp på morgonen när de vet att de aldrig får tillbaka de barn de förlorade. De barn det där fruktansvarda monstret tog från dem. Jag vill skicka all styrka till alla dem som förlorade någon den där fruktansvärda dagen.

Line nya uppdateringar

Har blivit dålig på att skriva på sistone, eller egentligen har jag liksom inte så mycket intressant att skriva om så då blir det få uppdateringar. Men nu tyckte jag det var dags att uppdatera lite smått.

4/4 klänningar har kommit, jo jag beställde fyra eftersom jag inte klarade av att bestämma mig f¨pr bara en och på det här sättet fick jag ju möjligheten att pröva fler fast jag inte har varit i en brudsalong. Måste säga att jag är otroligt positivt överraskad över kvaliteten och hur fint sydda de är dessa klänningar. Men av fyra är det två jag har fallit för. Den ena har bättre kvalitet på tyget medan jag tycker bättre om modellen på den andra. Båda två måste sys in lite eftersom de är lite stora, den ena mer än den andra. Men jag vet inte hur jag skall kunna välja. Skulle klart välja den som har finare modell enligt mitt tycke om den skulle ha lika fin kvalitet på tyget som den andra. Men kanske det är något man kan fixa. Måste ju först få tag i en sömmerska som inte skall ha miljoner för jobbet. Synd att jag inte själv kan sy...

Annars har det inte hänt så jätte mycket nytt. Livet knallar och går. Men skall försöka uppdatera lite mer framöver.

När ingenting går som man vill

Efter en lång och skön påsk på fjället med allt för mycket god mat och godis och allt för lite motion, så skulle jag idag iväg på utomhus springträning. Något man inte direkt ser framemot eftersom det är riktigt ordentligt tufft, men otroligt otroligt skönt efteråt. Klädde på mig mina super sporty kläder och satt mig i bilen. Men med redan lite dålig tid märker jag att bilen måste tankas om jag skall komma helt fram till träningsstudiot och hem igen så jag stannade på en bensinstation, tankade fort som bara det och fortsatte färden. Men kom inte långt när bilen inte kändes helt som den skulle och "check the engine" lampan började lysa. Vågade inte köra vidare så var bara att små snopet svänga om och köra hem igen. När sådant här händer så passar det ju aldrig, och inte skulle vi ju alls ha råd med något sådant här nu. Suck!!

Så till lite roligare saker. PK var idag för första gång med Linnea hos hälsovårdaren och läkaren på ettårs koll. Ringde honom från jobbet för att höra hur det hade gott och jag har nog aldrig hört någon vara så stolt. Han var nog världens stoltaste pappa. Linnea hade varit exemplarisk. Inte ens vaccinationerna hade varit så farliga. Vår fin fina lilla flicka!!

Ett år sedan idag

För ett år sedan idag hade jag för bara några timmar sedan blivit nybliven mamma till en helt perfekt liten flicka. Idag har hon firat sin första födelsedag. Det är nog inte före man får barn som man förstår hur fort tiden verkligen går. Visst har det varit ett fantastiskt år, mitt första år som mamma, fast det nog emellanåt också har känts ganska hopplöst. Men jag skulle aldrig i världen byta bort det här året mot något som helst. Samtidigt känns det lite vemodigt på något sätt, att det redan har gått ett år, att min lilla baby har blivit ett år och inte är en så liten baby längre. Men nu väntar istället nya äventyr i dagarna, veckorna och åren som kommer.

2 av 4 klänningar

Idag ankom klänning nummer två och jag börjar få lite panik. Den första var för stor. Ok, det går att åtgärda. Men den var nog inte heller riktigt jag, kändes inte helt rätt liksom. Så var det klänning nummer två. Den sitter inte riktigt som jag hade hoppats, och så var tyget allt för glansigt. Suck!! Måste ju vänta på de två andra, men vad om de inte heller är bra, vad gör jag då?? Panik, panik panik!

Liver är härligt

Jag klarar av att gå, fast musklerna i benen nog är ganska ömma efter ett super tufft träningspass igår. Kastade mig på "løpegruppa" och sprang intervaller i uppförbacke. Var nog ganska många gånger som jag tänkte ge upp, för det var otroligt tufft, men gjorde inte det.

Vet inte om det är endorfinerna efter gårdagens treningspass, och egentligen har det ingen skillnad, jag är glad. Är jätte roligt att vara tillbaks på jobbet. Trivs så otroligt bra med mitt jobb och alla jag jobbar med. Jag har världens härligaste sambo, som jag snart kan kalla min man, en helt fantastiskt ljuvlig dotter och sist men inte minst en super fin lite valp. Har det helt enkelt fantastiskt bra!

Men mitt i allt det här härliga så finns den där oron, oron över att jag skall förlora allt. Kan inte helt förklara den känslan eller varför den är där. Kanske det beror på att min pappa dog väldigt plötsligt när jag var tonåring. Kanske det, inte vet jag. Men jag är så rädd för att jag skall mista både PK och Linnea. Eller kanske det här är vanligt efter att man har fått barn. Är nog inte sjukligt orolig och låter nog min lilla touhukaisa hålla på utan att jag skall säkra allt. Kan ju inte lägga skumgummi över hela världen, men rädslan över att mista henne eller att det skall hända henne något ligger där någonstans djupt inne i mig och gnagar. Oro kallas det väl. Skulle nog inte kunna jobba på en barnavdelning tror jag.  Förstår inte hur man klarar av att leva vidare ifall man förlorar sitt barn. Får ont i kroppen av att tänka på det.

Pepsi & Linnea nytt

Visst har det ju varit några som har kommit med kommentaren: "-Oj, skall ni ha valp nu när ni dessutom har Linnea. Det kommer att bli jobbigt." Och visst tänkte jag tanken själv, typ 1000 gånger. Min mamma brukar kalla mig pessimist, men själv tycker jag att jag är realist. Bättre att vara förberedd på det värsta och sen bli positivt överraskad, och det har jag jaggu blivit. Såg för mig att vi skulle måsta byta kläder på Linnea typ hela tiden eftersom hon hade varit i en kisspöl eller vattenskålen, att hon smaskade på små bajskorvar till mellanmål och att Pepsi inte skulle göra annat än bita henne hela tiden. Men kan glatt meddela att dessa två små har blivit typ bästisar. Visst har Linnea varit och plaskat i vattenskålen några gånger, men eftersom vi aldrig lyft undan skålen utan bara flyttat på Linnea så har den inte varit så intressant, och dessutom så är det ju bara vatten. Visst är hon sockersöt, men har i alla fall inte ännu smultit av vatten. Lovar att jag skall meddela ifall det händer. Och visst har ju Pepsi bitit henne i både fötter och händer några gånger och Linnea har skrikit, men det händer oftast när Pepsi blir över ivrig och inte helt tänker efter. Hon är faktiskt inte så bitig vår lilla Pepsi och Linnea har lärt sig att knuffa undan Pepsi ifall hon tycker att hon blir för närgående. Och rädd har Linnea inte blivit till trots för allt, tvärtom. Hon kryper ofta bort till Pepsi, ger leksaker åt henne och tar dem tillbaka och Pepsi släpper snällt. PK berättade hur Linnea och Pepsi hade lekt tillsammans en kväll. Pepsi sprang runt, rusade mot Linnea, la sig ner med rumppan upp och sprang vidare. Detta gjorde hon om och om igen medan Linnea skrattade och skrattade. De är bara så otroligt söta tillsammans. Var ganska säker på att PK en vacker dag skulle stå på mitt jobb med Linnea under ena armen och Pepsi under den andra och säga att han inte orkade mer, men än så länge har det inte hänt.

En liten uppdatering

Det händer inte så mycket nytt här, så känns onödigt att skriva en massa ointressant tycker jag. Vem är nu intresserad av min vardag?

Men lite nytt har jag att uppdatera nu. Var igår hos tandläkaren för att dra ut en visdomstand. En visdomstand som egentligen skulle dras ut för nästan två år sedan. Men eftersom jag blev gravid precis före den skulle dras ut så fick den vara lite längre i min mun. Sen har orsaken till att jag inte gjort det tidigare varit att jag har ammat. Skall jag vara helt ärlig så var nog orsaken att jag inte ville göra det. Var nog lite nervös över hur ont det skulle vara efteråt och hur obehagligt själva ingreppet skulle vara. Men för en tid sedan tog jag mig i nacken och beställde tid och igår var den stora dagen. Visdomstanden det gällde satt i nedre tandraden och har hört att det är svårare att få ut de som sitter nere, men det här gick ju hur lätt som helst. Har aldrig varit så fort klar hos tandläkaren. Lite bedövning och så vips var tanden ute. Visst känner jag ju att något är gjort i min mun, men kan nog inte påstå att jag lider.

När det gäller bröllopet så har jag äntligen beställt klänning-ar. Det blev hela fyra stycken. Kunde helt enkelt inte bestämma mig. Plus att jag nog är lite rädd för att jag skall bli besviken, så en av dessa fyra måste ju vara bra. Det blev ju inte direkt dyrt heller för alla fyra, under 4000 NOK. De jag sen inte skall ha tänker jag själv försöka sälja på nätet. Så har vi dessutom beställt inbjudningskorten. Hoppas vi snart får dem så att vi kan skicka iväg dem. Så det går nog framåt i alla fall.

Home alone

Som de flesta andra behöver jag lite egen tid ibland, eller kanske mer än de flesta andra. Men med både ban och hund så blir det inte mycket tid kvar till sig själv. Men idag tog PK Linnea med sig till Hokksund så Pepsi och jag är ensamma hemma. Ännu igår kändes det som en bra idé, men idag när de sen skulle åka iväg kändes det plötsligt jätte jobbig och jag ville inte släppa iväg Linnea. Planen var att de skulle komma hem på onsdag, men så bestämde vi att de kommer redan imorgon för jag vill nog inte vara borta från Linnea längre än så. På onsdag jobbar jag sent och tidigt på torsdag så då hinner jag ju inte se henne nästan alls. Men nu när de har åk så måste jag ju nog i smyg medge att det är ganska skönt att vara ensam hemma, fast det samtidigt nästan är lite tråkigt. Ja ja, imorgon kommer de hem igen och sen är det bara att börja drömma om nästa gång jag kan få lite egen tid.

Har i alla fall haft det otroligt skönt ute i solen med Pepsi. Nu skall jag fortsätta med att försöka bestämma mig för vilken klänning jag skall ha på mig på vår stora dag. Bara fem månader kvar till den stora dagen. Tiden går otroligt fort.

Back to reality

Då var andra dagen på jobb avklarad, och även den gick riktigt bra. Känns nog inte direkt som att jag skulle ha varit borta ett år. Rutinerna verkar sitta ganska bra och det känns faktiskt riktigt skönt att vara tillbaka på jobb. Märker hur gått jag verkligen trivs på jobbet och med mina härliga kolleger. Patienterna verkar också nöjda, något som är ett extra plus.

Var en sväng inom förlossningsavdelningen för att hälsa en helt ny liten prinsessa välkommen till denna värld. En av mina vänner som fick sin lilla flicka igår. Hon var så otroligt söt, mjuk och helt perfekt. Och hennes mamma var så stolt. Helt otroligt att tänka att jag själv var där för snart ett år sedan. Låg faktiskt på samma rum som den nya lilla familjen gör nu. Man märker inte hur fort tiden går före man har fått barn. Kommer ihåg att jag nästan blev irriterad när så många sa att jag skulle passa på att njuta med Linnea när hon var nyfödd. Dåligt med sömn, allt är nytt, osäkerheten. Nej hade nog ganska svårt att njuta just då. Men med tiden kom rutinerna, tryggheten på att jag gör en bra jobb som mamma och så märkte jag hur härligt det är att vara mamma, att ha ett barn som älskar en över allt på denna jord. Skulle inte byta ut mamma rollen mot något här i välden.

Här hemma har det gått riktigt bra. Tror nog PK tycker att det ibland är lite jobbigt, men samtidigt roligt. Pepsi överraskar igen. Hon är helt otrolig. Nu hoppar hon nästan inte alls på Linnea utan undviker henne nästan. Hon hör på det vi säger och biter otroligt lite för att vara valp. Hon har dessutom lärt sig sitta på kommando, fast det kanske jag nämnde redan igår men det är så stort så kan gott komma upp ännu en gång. Var väl nog förberedd på det värsta före vi fick hem lilla Pepsi, men har verkligen blivit positivt överraskad. Hon är en otroligt fin liten valp vår lilla Pepsi med ett otroligt fint lynne.

Första dagen på jobb

Jaha, då har det alltså gått ett år och jag är tillbaka på jobb igen. Hade första dagen idag, och måste nog medge att jag var lite nervös igår när jag skulle lägga mig, men det skulle jag inte alls behövt vara. Allt gick jätte bra. Jag kom till och med ihåg hur man använder datorprogrammet på jobbet, och kom ihåg lösenordet. Skall jag vara helt ärlig så var det faktiskt riktigt roligt att vara på jobb och träffa alla härliga människor jag jobbar med som faktiskt verkade riktigt glada över att se mig där igen. Så då är det alltså en ny arbetsdag imorgon och vardagen har börjat för min del.

Här hemma har det gått riktigt bra. Pepsi hoppar nog lite på Linnea och biter henne i fötterna, något Linnea inte alls tycker om. Men Pepsi är en otroligt snäll valt med ett jätte fint lynne. Hon hör på när man talar till henne och berättar vad som är rätt och fel och hon lär sig snabbt. Hon har faktiskt lärt sig att sitta på kommando redan. Visst är det ju en del extra jobb med både barn och hund, men roligt är det, otroligt roligt. I natt sov Pepsi i vardagsrummet med PK som sov på soffan. Nej nej, jag har inte varit sur och kastat ut honom ur sovrummet. Orsaken var att Pepsi fortfarande vaknar på natten och behöver sällskap. Och eftersom jag nu har börjat jobba och annars också har lite problem med att sova så är det bättre att PK håller Pepsi sällskap i vardagsrummet medan jag gottar mig med en hel säng helt för mig själv. Men i natt så kissade Pepsi inte inne fast hon hade varit vaken några gånger, duktigt!

Linnea har fått sin första födelsedagsprecent lite tidigt. Ni som följer med har kanske sett bilden på Linnea som går med en stol. Så då bestämde jag mig för att hon skulle få en helt egen gå vagn, och hon älskar den. Den var dessutom mycket finare och mycket bättre än jag vågat tro. Super nöjd!

Hela jänget ute på promenad

Länge sedan sist!

Det är en tid sedan min senaste uppdatering vilket betyder att jag har en del att uppdatera nu.

Till att börja med har vi varit på stugan på fjället från söndag till fredag. PK började sin pappaledighet och jag hade några dagar semester före jag börjar jobba så vi passade på att vara några dagar på fjället och bara slappa och njuta av livet. Egentligen skulle vi åka hem på torsdag eftersom Linnea har babysimning på torsdagar. Vi packade allt ut i bilen, städade stugan och styrde kosan hemåt, men efter bara fem minuters körande kom den där bekanta stanken från baksätet och vi måste stanna för att byta blöja på stinklisa. När det var överstått och vi igen satt i bilen så såg vi frågande på varandra. Solen sken varm och skön från en klarblå himmel. Kunde inte se ett ända måln. Skulle vi verkligen skippa en så härlig dag på fjället för att vara inne i en simmhall i 30 minuter. Svaret blev helt enkelt nej. Så vi svängde om, packade ut allt ur bilen och njöt av en härlig dag i solen.

Orsaken till att vi måste åka hem på fredag var att vi på lördag morgon skulle åka till Falköping. Och varför skulle vi det? Jo, det är nämligen så att vi har fått en ny familjemedlem, Pepsi. Hon är en nio veckor gammal Staffordshire bullterrier valp som nu bor hos oss eftersom livet med bara ett barn har gått så galant så behövde vi en utfodring. Skämt och sido. Egentligen tror jag inte att varken PK eller jag var klara över att vi skulle ta en ny hund så fort, men eftersom en av oss är hemma med Linnea så är ju tidspunkten perfekt. Det hela började med att jag kollade lite på nätet emellanåt utan någon direkt baktanke, men hittade inte "vår" valp. Men så en dag var hon där, lilla Pepsi med sina bröder. Så följande dag singde jag så fort jag tycket att det inte var för tidigt för att prata med uppfödarna. Allt verkade så bra och rätt på något vis så samma veckas lördag åkte vi i 4,5 timmar till Falk¨oping för att se det lilla undret. Vi var ju solda direkt. Uppfödarna Ulrika och Tony var jätte trevliga och vi fick direkt en god kontakt. Så igår åkte vi igen iväg till Falköping för att hämta hem vår nya familjemedlem. Resan hem gick otroligt bra, bättre än vi någonsin vågat tro. Pepsi var lugn och snäll och sov nästan hela vägen hem. Väl hemma sprang hon runt och inspekterade sitt nya hem och verkade nöjd. Även natten gick förvånansvärt bra. Lite vaken var hon emellanåt och till sist fick hon komma upp i sängen eftersom jag var rädd för att hon skulle få kallt. Har idag "lånat" ett av Linneas fårskinn så att Pepsi skall ha det varmt och skönt. Linnea, som har varit i Hokksund hos sina farföräldrar, kom hem idag och blev ju jätte glad när hon fick se Pepsi. Men lite skrik har det ju nog redan varit eftersom Linnea nog tyckte att Pepsi var lite onödigt påträngande och sen var det Pepsi som tyckte att Linnea var lite påträngande. Men för övrigt har det gått jätte bra. Linnea hittade förstås vattenskålen ganska fort, så kan nog vara att hon blir lite blöt emellanåt¨när man inte märker att hon är där, men det är ju bara vatten som tur är.

Några "olyckor" har Pepsi haft inne, men för det mesta har hon kissat och kackat ute, stolt! Visst kommer det att vara tufft med både barn och hund, men så kommer de två ha så otroligt mycket roligt tillsammans också. Tror detta kommer gå riktigt bra!

Inget nytt

Här har det inte hänt så väldigt mycket, så har därför heller inte skrivit så mycket. Känns onödigt att skriva om vardagen eftersom den nog inte är så intressant för andra. Eller vad vet jag, kanske vi har ett jätte intressant liv som alla skulle vilja få minutuppdatering på, men tror nog inte det. Dagarna går ut på att träna, leka med Linnea, gå ut och gå i det härliga vårvädret och så försöka hitta DEN klänningen. När det gäller vädret så har det varit helt fantastiskt de senaste dagarna. 10+ grader, sol och blå himmel. Svårt att tro att det är slutet på februari, känns som början på maj. Så det här med alla dessa klänningar. Känner att jag är närmare att hitta den rätta nu. Har hittat modell i alla fall och det är ju ett stort steg. Sen att hitta den med det lilla speciella än minsann inte lätt, men jag är i alla fall betydligt närmare nu. Har bestämt att jag kan beställa två eller tre klänningar, ifall jag inte klarar av att bestämma mig för bara en, eftersom de inte kostar så mycket på nätet. De jag sen inte skall ha kan jag sen själv sälja. Har talat med en florist som skall göra min bukett, och hon blev jätte rörd när jag frågade henne. Tror hon kommer göra ett fantastiskt jobb. Så var det ju det här med inbjudningarna som vi måste beställa och skicka ut. Men imorgon åker vi till stugan på fjället och blir där några dagar, så tar och kastar mig över inbjudningarna sen med ny bröllopsenergi.

Kan ju meddela att jag om en vecka kommer att uppdatera med nya, roliga nyheter som även innebär en hel del extra jobb. Speciellt för PK som nu skall vara hemma i 10 veckor.

Klänningar, klänningar, klänningar

Har nu sett igenom sida efter sida med klänningar utan att hitta nån som varit helt perfekt. Men hittade några som var riktigt OK, men som jag skulle vilja ändra en del saker på för att få den att bli som jag vill ha den. Nå nu har jag börjat se på en helt ny modell på klänning och hittat hur många som helst som är helt perfekta, men har ingen aning om hur jag skall kunna välja en av alla jag hittills har hittat. Ikväll när Linnea har lagt sig så fortsätter letandet efter den perfekta klänningen. Med tanke på hur mycket jobb det är att hitta den ena perfekta klänningen så är det nog bra att jag bara skall göra det en gång.

Många tycker att jag borde gå till en brudsalon och pröva olika modeller, men jag vågar nog inte. Är rädd för att jag hittar en klänning som känns helt perfekt och så hittar jag inte den på nätet. Att köpa en klänning i en brudsalon är oaktuellt eftersom jag inte vill använda så mycket pengar på en klänning jag bara skall använda en dag, när jag kan hitta en jätte fin klänning på nätet till en bråkdel av priset de skall ha för en klänning i en salong. De flästa klänningar i salongen är ju dessutom sydda i Kina, så då kan jag ju hellre beställa direkt från Kina själv, en klänning som är sydd enkom för mig och ingen annan har prövat. Jakten på den perfekta klänningen fortsätter.

Är det bara jag?

Tidig väckning, typ 5 varje dag och gnäll, skrik och mera gnäll gör inte humöret direkt bra och jag känner att jag är på gränsen att få ett nervsammanbrott. Det handlar ju förstås om Linnea. Hon har vaknat jätte tidigt, eller plötsligt mitt i natten nu ett tag och jag vet inte vad det beror på, detta betyder att jag aldrig känner mig helt ut vilad och därmed lätt blir sur och irriterad. Att Linnea dessutom inte gör annat än pirrar, skriker och gnäller 24/7 gör inte saken bättre eller tillvaron lättare. Hon hänger i benen och börjar hylskrika om jag går ut ur rummet. Jag håller sakta men säkert på att tappa fattningen och ka¨nner mig samtidigt som en usel mamma. Verkar som att alla andra mammor tacklar detta så mycket bättre, att de aldrig tappar fattningen utan alltid är lika kolugna, duktiga, perfekta mammor, medan jag sitter här och sliter mig i håret och inte riktigt vet vad jag skall göre med mig själv eller den här gnälliga ungen. Jag vet ju att jag borde hålla mig lugn så skulle Linnea kanske inte skrika lika mycket, men efter att jag försökt allt för att få henne nöjd och hon fortfarande bara skriker så känner jag hur irritationen kommer krypandes upp längs ryggraden. Jag försöker räkna till 10 en och två gånger, men irritationen bara stiger och till sist tror jag att jag skall spricka. Försöker stänga ut ljudet, men det är verkligen inte så lätt eftersom ljudnivån emellanåt är så hög att man skulle tro att det hörs helt till Finland. Men är det alltså bara jag som känner så här, som håller på att tappa nerverna helt enkelt medan alla andra mammor är lika behärskade och lugna?

Nu skall ni ju inte missförstå, jag älskar ju denna lilla skrikande unge helt otroligt mycket, men betyder det att jag inte får bli så här frustrerad efter fler dåliga nätter och detta oändliga gnällande?

Från att krypa till att nästan gå

Nu börjar vi vara friska och krya igen hela gänget. PK verkar ha kommit lättast undan med enbart lite illamående och frostanfall. Är så glad för hans skull!

Idag har vi varit ute och traskat runt i över två timmar i det härliga vårvädret. När vi kom hem ringde mamma, och medan jag talade med henne kom Linnea plötsligt gående med en av matstolarna och tyckte att det var hur roligt som helst, förutom när hon kör in i något och inte kommer vidare. Men förstår ni? Hon går redan med stöd! Hon stod dessutom utan stöd idag, bara några få sekunder, men utan stöd i alla fall. Hjälp! Skall det verkligen gå så här fort? Hon är nog ingen liten baby längre utan har blivit ett litet och livligt barn.

Urk & blä!

Så då fick jag också spugelsjuka, inte vidare roligt. Började jätte plötsligt igår kväll med illamående efter att jag lagt Linnea. Så natten var nog inte speciellt trevlig, tänker skona er för detaljer. Så klart jobbade PK 10 timmar idag. Det är inte så roligt att vara ensam hemma med en liten tös som vill ha massor med uppmärksamhet när man egentligen bara skulle vilja ligga och sova. Men jag drog hela bäddmadrassen ut i vardagsrummet och låg där och typ halvsov medan Linnea pysslade på med sitt. Tänkte sen att Linnea skulle ha sovit inne på dagen istället för ute i vagnene eftersom jag inte skulle ha orka gå ut, men det blev ju inte till annat än skrik, skrik och mera skrik. Aaaargh!!!! Så måste ju bara klä på Linnea och gå ut med henne då fast det kändes som att jag skulle svimma på vägen. Blev ju så klart irriterad på Linnea när hon bara skrek och skrek och efter irritationen följer det dåliga samvetet. Inte är det ju hennes fel att jag är sjuk och trött. Nu är PK hemma och han har lagt Linnea, men nu börjar han känna sig lite illamående, suck!

Hur kan han inte veta det?

Kände mig inte helt bra idag på morgonen så PK steg upp med Linnea så att jag fick sova lite till. När jag sen äntligen vaknade så hade han gått ut för att gå en sväng med Linnea. När han sen kom tillbaka sov Linnea gott i vagnen, något hon fortfarande gör. Men så frågade jag hur mycket kläder hon har på sig, och han har ju klätt på henne lika mycket som jag skulle göra om det är -15 grader ute, och nu är det +5. Hon har alltså body, stumppisar, yllesockor, yllebyxor, ylletröja, silkesmössa + en annan tjock mössa, skinnvantar och tjock vinterhalare. Så ligger hon i en tjock dunpose på fårskin. Ja och det är alltså +5 grader ute. Varför vet jag hur mycket kläder Linnea skall ha på sig och inte han? Så vill jag ju inte vara den som gnäller eller ringer från jobbet f¨or att höra hur det går. Jag vill ju kunna lita på att han gör ett lika gott jobb som mig när det gäller Linnea. Ja ja, han vet väl till nästa gång då i alla fall.