2 av 4 klänningar

Idag ankom klänning nummer två och jag börjar få lite panik. Den första var för stor. Ok, det går att åtgärda. Men den var nog inte heller riktigt jag, kändes inte helt rätt liksom. Så var det klänning nummer två. Den sitter inte riktigt som jag hade hoppats, och så var tyget allt för glansigt. Suck!! Måste ju vänta på de två andra, men vad om de inte heller är bra, vad gör jag då?? Panik, panik panik!

Liver är härligt

Jag klarar av att gå, fast musklerna i benen nog är ganska ömma efter ett super tufft träningspass igår. Kastade mig på "løpegruppa" och sprang intervaller i uppförbacke. Var nog ganska många gånger som jag tänkte ge upp, för det var otroligt tufft, men gjorde inte det.

Vet inte om det är endorfinerna efter gårdagens treningspass, och egentligen har det ingen skillnad, jag är glad. Är jätte roligt att vara tillbaks på jobbet. Trivs så otroligt bra med mitt jobb och alla jag jobbar med. Jag har världens härligaste sambo, som jag snart kan kalla min man, en helt fantastiskt ljuvlig dotter och sist men inte minst en super fin lite valp. Har det helt enkelt fantastiskt bra!

Men mitt i allt det här härliga så finns den där oron, oron över att jag skall förlora allt. Kan inte helt förklara den känslan eller varför den är där. Kanske det beror på att min pappa dog väldigt plötsligt när jag var tonåring. Kanske det, inte vet jag. Men jag är så rädd för att jag skall mista både PK och Linnea. Eller kanske det här är vanligt efter att man har fått barn. Är nog inte sjukligt orolig och låter nog min lilla touhukaisa hålla på utan att jag skall säkra allt. Kan ju inte lägga skumgummi över hela världen, men rädslan över att mista henne eller att det skall hända henne något ligger där någonstans djupt inne i mig och gnagar. Oro kallas det väl. Skulle nog inte kunna jobba på en barnavdelning tror jag.  Förstår inte hur man klarar av att leva vidare ifall man förlorar sitt barn. Får ont i kroppen av att tänka på det.

Pepsi & Linnea nytt

Visst har det ju varit några som har kommit med kommentaren: "-Oj, skall ni ha valp nu när ni dessutom har Linnea. Det kommer att bli jobbigt." Och visst tänkte jag tanken själv, typ 1000 gånger. Min mamma brukar kalla mig pessimist, men själv tycker jag att jag är realist. Bättre att vara förberedd på det värsta och sen bli positivt överraskad, och det har jag jaggu blivit. Såg för mig att vi skulle måsta byta kläder på Linnea typ hela tiden eftersom hon hade varit i en kisspöl eller vattenskålen, att hon smaskade på små bajskorvar till mellanmål och att Pepsi inte skulle göra annat än bita henne hela tiden. Men kan glatt meddela att dessa två små har blivit typ bästisar. Visst har Linnea varit och plaskat i vattenskålen några gånger, men eftersom vi aldrig lyft undan skålen utan bara flyttat på Linnea så har den inte varit så intressant, och dessutom så är det ju bara vatten. Visst är hon sockersöt, men har i alla fall inte ännu smultit av vatten. Lovar att jag skall meddela ifall det händer. Och visst har ju Pepsi bitit henne i både fötter och händer några gånger och Linnea har skrikit, men det händer oftast när Pepsi blir över ivrig och inte helt tänker efter. Hon är faktiskt inte så bitig vår lilla Pepsi och Linnea har lärt sig att knuffa undan Pepsi ifall hon tycker att hon blir för närgående. Och rädd har Linnea inte blivit till trots för allt, tvärtom. Hon kryper ofta bort till Pepsi, ger leksaker åt henne och tar dem tillbaka och Pepsi släpper snällt. PK berättade hur Linnea och Pepsi hade lekt tillsammans en kväll. Pepsi sprang runt, rusade mot Linnea, la sig ner med rumppan upp och sprang vidare. Detta gjorde hon om och om igen medan Linnea skrattade och skrattade. De är bara så otroligt söta tillsammans. Var ganska säker på att PK en vacker dag skulle stå på mitt jobb med Linnea under ena armen och Pepsi under den andra och säga att han inte orkade mer, men än så länge har det inte hänt.

En liten uppdatering

Det händer inte så mycket nytt här, så känns onödigt att skriva en massa ointressant tycker jag. Vem är nu intresserad av min vardag?

Men lite nytt har jag att uppdatera nu. Var igår hos tandläkaren för att dra ut en visdomstand. En visdomstand som egentligen skulle dras ut för nästan två år sedan. Men eftersom jag blev gravid precis före den skulle dras ut så fick den vara lite längre i min mun. Sen har orsaken till att jag inte gjort det tidigare varit att jag har ammat. Skall jag vara helt ärlig så var nog orsaken att jag inte ville göra det. Var nog lite nervös över hur ont det skulle vara efteråt och hur obehagligt själva ingreppet skulle vara. Men för en tid sedan tog jag mig i nacken och beställde tid och igår var den stora dagen. Visdomstanden det gällde satt i nedre tandraden och har hört att det är svårare att få ut de som sitter nere, men det här gick ju hur lätt som helst. Har aldrig varit så fort klar hos tandläkaren. Lite bedövning och så vips var tanden ute. Visst känner jag ju att något är gjort i min mun, men kan nog inte påstå att jag lider.

När det gäller bröllopet så har jag äntligen beställt klänning-ar. Det blev hela fyra stycken. Kunde helt enkelt inte bestämma mig. Plus att jag nog är lite rädd för att jag skall bli besviken, så en av dessa fyra måste ju vara bra. Det blev ju inte direkt dyrt heller för alla fyra, under 4000 NOK. De jag sen inte skall ha tänker jag själv försöka sälja på nätet. Så har vi dessutom beställt inbjudningskorten. Hoppas vi snart får dem så att vi kan skicka iväg dem. Så det går nog framåt i alla fall.

Home alone

Som de flesta andra behöver jag lite egen tid ibland, eller kanske mer än de flesta andra. Men med både ban och hund så blir det inte mycket tid kvar till sig själv. Men idag tog PK Linnea med sig till Hokksund så Pepsi och jag är ensamma hemma. Ännu igår kändes det som en bra idé, men idag när de sen skulle åka iväg kändes det plötsligt jätte jobbig och jag ville inte släppa iväg Linnea. Planen var att de skulle komma hem på onsdag, men så bestämde vi att de kommer redan imorgon för jag vill nog inte vara borta från Linnea längre än så. På onsdag jobbar jag sent och tidigt på torsdag så då hinner jag ju inte se henne nästan alls. Men nu när de har åk så måste jag ju nog i smyg medge att det är ganska skönt att vara ensam hemma, fast det samtidigt nästan är lite tråkigt. Ja ja, imorgon kommer de hem igen och sen är det bara att börja drömma om nästa gång jag kan få lite egen tid.

Har i alla fall haft det otroligt skönt ute i solen med Pepsi. Nu skall jag fortsätta med att försöka bestämma mig för vilken klänning jag skall ha på mig på vår stora dag. Bara fem månader kvar till den stora dagen. Tiden går otroligt fort.

Back to reality

Då var andra dagen på jobb avklarad, och även den gick riktigt bra. Känns nog inte direkt som att jag skulle ha varit borta ett år. Rutinerna verkar sitta ganska bra och det känns faktiskt riktigt skönt att vara tillbaka på jobb. Märker hur gått jag verkligen trivs på jobbet och med mina härliga kolleger. Patienterna verkar också nöjda, något som är ett extra plus.

Var en sväng inom förlossningsavdelningen för att hälsa en helt ny liten prinsessa välkommen till denna värld. En av mina vänner som fick sin lilla flicka igår. Hon var så otroligt söt, mjuk och helt perfekt. Och hennes mamma var så stolt. Helt otroligt att tänka att jag själv var där för snart ett år sedan. Låg faktiskt på samma rum som den nya lilla familjen gör nu. Man märker inte hur fort tiden går före man har fått barn. Kommer ihåg att jag nästan blev irriterad när så många sa att jag skulle passa på att njuta med Linnea när hon var nyfödd. Dåligt med sömn, allt är nytt, osäkerheten. Nej hade nog ganska svårt att njuta just då. Men med tiden kom rutinerna, tryggheten på att jag gör en bra jobb som mamma och så märkte jag hur härligt det är att vara mamma, att ha ett barn som älskar en över allt på denna jord. Skulle inte byta ut mamma rollen mot något här i välden.

Här hemma har det gått riktigt bra. Tror nog PK tycker att det ibland är lite jobbigt, men samtidigt roligt. Pepsi överraskar igen. Hon är helt otrolig. Nu hoppar hon nästan inte alls på Linnea utan undviker henne nästan. Hon hör på det vi säger och biter otroligt lite för att vara valp. Hon har dessutom lärt sig sitta på kommando, fast det kanske jag nämnde redan igår men det är så stort så kan gott komma upp ännu en gång. Var väl nog förberedd på det värsta före vi fick hem lilla Pepsi, men har verkligen blivit positivt överraskad. Hon är en otroligt fin liten valp vår lilla Pepsi med ett otroligt fint lynne.

Första dagen på jobb

Jaha, då har det alltså gått ett år och jag är tillbaka på jobb igen. Hade första dagen idag, och måste nog medge att jag var lite nervös igår när jag skulle lägga mig, men det skulle jag inte alls behövt vara. Allt gick jätte bra. Jag kom till och med ihåg hur man använder datorprogrammet på jobbet, och kom ihåg lösenordet. Skall jag vara helt ärlig så var det faktiskt riktigt roligt att vara på jobb och träffa alla härliga människor jag jobbar med som faktiskt verkade riktigt glada över att se mig där igen. Så då är det alltså en ny arbetsdag imorgon och vardagen har börjat för min del.

Här hemma har det gått riktigt bra. Pepsi hoppar nog lite på Linnea och biter henne i fötterna, något Linnea inte alls tycker om. Men Pepsi är en otroligt snäll valt med ett jätte fint lynne. Hon hör på när man talar till henne och berättar vad som är rätt och fel och hon lär sig snabbt. Hon har faktiskt lärt sig att sitta på kommando redan. Visst är det ju en del extra jobb med både barn och hund, men roligt är det, otroligt roligt. I natt sov Pepsi i vardagsrummet med PK som sov på soffan. Nej nej, jag har inte varit sur och kastat ut honom ur sovrummet. Orsaken var att Pepsi fortfarande vaknar på natten och behöver sällskap. Och eftersom jag nu har börjat jobba och annars också har lite problem med att sova så är det bättre att PK håller Pepsi sällskap i vardagsrummet medan jag gottar mig med en hel säng helt för mig själv. Men i natt så kissade Pepsi inte inne fast hon hade varit vaken några gånger, duktigt!

Linnea har fått sin första födelsedagsprecent lite tidigt. Ni som följer med har kanske sett bilden på Linnea som går med en stol. Så då bestämde jag mig för att hon skulle få en helt egen gå vagn, och hon älskar den. Den var dessutom mycket finare och mycket bättre än jag vågat tro. Super nöjd!

Hela jänget ute på promenad

Länge sedan sist!

Det är en tid sedan min senaste uppdatering vilket betyder att jag har en del att uppdatera nu.

Till att börja med har vi varit på stugan på fjället från söndag till fredag. PK började sin pappaledighet och jag hade några dagar semester före jag börjar jobba så vi passade på att vara några dagar på fjället och bara slappa och njuta av livet. Egentligen skulle vi åka hem på torsdag eftersom Linnea har babysimning på torsdagar. Vi packade allt ut i bilen, städade stugan och styrde kosan hemåt, men efter bara fem minuters körande kom den där bekanta stanken från baksätet och vi måste stanna för att byta blöja på stinklisa. När det var överstått och vi igen satt i bilen så såg vi frågande på varandra. Solen sken varm och skön från en klarblå himmel. Kunde inte se ett ända måln. Skulle vi verkligen skippa en så härlig dag på fjället för att vara inne i en simmhall i 30 minuter. Svaret blev helt enkelt nej. Så vi svängde om, packade ut allt ur bilen och njöt av en härlig dag i solen.

Orsaken till att vi måste åka hem på fredag var att vi på lördag morgon skulle åka till Falköping. Och varför skulle vi det? Jo, det är nämligen så att vi har fått en ny familjemedlem, Pepsi. Hon är en nio veckor gammal Staffordshire bullterrier valp som nu bor hos oss eftersom livet med bara ett barn har gått så galant så behövde vi en utfodring. Skämt och sido. Egentligen tror jag inte att varken PK eller jag var klara över att vi skulle ta en ny hund så fort, men eftersom en av oss är hemma med Linnea så är ju tidspunkten perfekt. Det hela började med att jag kollade lite på nätet emellanåt utan någon direkt baktanke, men hittade inte "vår" valp. Men så en dag var hon där, lilla Pepsi med sina bröder. Så följande dag singde jag så fort jag tycket att det inte var för tidigt för att prata med uppfödarna. Allt verkade så bra och rätt på något vis så samma veckas lördag åkte vi i 4,5 timmar till Falk¨oping för att se det lilla undret. Vi var ju solda direkt. Uppfödarna Ulrika och Tony var jätte trevliga och vi fick direkt en god kontakt. Så igår åkte vi igen iväg till Falköping för att hämta hem vår nya familjemedlem. Resan hem gick otroligt bra, bättre än vi någonsin vågat tro. Pepsi var lugn och snäll och sov nästan hela vägen hem. Väl hemma sprang hon runt och inspekterade sitt nya hem och verkade nöjd. Även natten gick förvånansvärt bra. Lite vaken var hon emellanåt och till sist fick hon komma upp i sängen eftersom jag var rädd för att hon skulle få kallt. Har idag "lånat" ett av Linneas fårskinn så att Pepsi skall ha det varmt och skönt. Linnea, som har varit i Hokksund hos sina farföräldrar, kom hem idag och blev ju jätte glad när hon fick se Pepsi. Men lite skrik har det ju nog redan varit eftersom Linnea nog tyckte att Pepsi var lite onödigt påträngande och sen var det Pepsi som tyckte att Linnea var lite påträngande. Men för övrigt har det gått jätte bra. Linnea hittade förstås vattenskålen ganska fort, så kan nog vara att hon blir lite blöt emellanåt¨när man inte märker att hon är där, men det är ju bara vatten som tur är.

Några "olyckor" har Pepsi haft inne, men för det mesta har hon kissat och kackat ute, stolt! Visst kommer det att vara tufft med både barn och hund, men så kommer de två ha så otroligt mycket roligt tillsammans också. Tror detta kommer gå riktigt bra!