Inget nytt

Här har det inte hänt så väldigt mycket, så har därför heller inte skrivit så mycket. Känns onödigt att skriva om vardagen eftersom den nog inte är så intressant för andra. Eller vad vet jag, kanske vi har ett jätte intressant liv som alla skulle vilja få minutuppdatering på, men tror nog inte det. Dagarna går ut på att träna, leka med Linnea, gå ut och gå i det härliga vårvädret och så försöka hitta DEN klänningen. När det gäller vädret så har det varit helt fantastiskt de senaste dagarna. 10+ grader, sol och blå himmel. Svårt att tro att det är slutet på februari, känns som början på maj. Så det här med alla dessa klänningar. Känner att jag är närmare att hitta den rätta nu. Har hittat modell i alla fall och det är ju ett stort steg. Sen att hitta den med det lilla speciella än minsann inte lätt, men jag är i alla fall betydligt närmare nu. Har bestämt att jag kan beställa två eller tre klänningar, ifall jag inte klarar av att bestämma mig för bara en, eftersom de inte kostar så mycket på nätet. De jag sen inte skall ha kan jag sen själv sälja. Har talat med en florist som skall göra min bukett, och hon blev jätte rörd när jag frågade henne. Tror hon kommer göra ett fantastiskt jobb. Så var det ju det här med inbjudningarna som vi måste beställa och skicka ut. Men imorgon åker vi till stugan på fjället och blir där några dagar, så tar och kastar mig över inbjudningarna sen med ny bröllopsenergi.

Kan ju meddela att jag om en vecka kommer att uppdatera med nya, roliga nyheter som även innebär en hel del extra jobb. Speciellt för PK som nu skall vara hemma i 10 veckor.

Klänningar, klänningar, klänningar

Har nu sett igenom sida efter sida med klänningar utan att hitta nån som varit helt perfekt. Men hittade några som var riktigt OK, men som jag skulle vilja ändra en del saker på för att få den att bli som jag vill ha den. Nå nu har jag börjat se på en helt ny modell på klänning och hittat hur många som helst som är helt perfekta, men har ingen aning om hur jag skall kunna välja en av alla jag hittills har hittat. Ikväll när Linnea har lagt sig så fortsätter letandet efter den perfekta klänningen. Med tanke på hur mycket jobb det är att hitta den ena perfekta klänningen så är det nog bra att jag bara skall göra det en gång.

Många tycker att jag borde gå till en brudsalon och pröva olika modeller, men jag vågar nog inte. Är rädd för att jag hittar en klänning som känns helt perfekt och så hittar jag inte den på nätet. Att köpa en klänning i en brudsalon är oaktuellt eftersom jag inte vill använda så mycket pengar på en klänning jag bara skall använda en dag, när jag kan hitta en jätte fin klänning på nätet till en bråkdel av priset de skall ha för en klänning i en salong. De flästa klänningar i salongen är ju dessutom sydda i Kina, så då kan jag ju hellre beställa direkt från Kina själv, en klänning som är sydd enkom för mig och ingen annan har prövat. Jakten på den perfekta klänningen fortsätter.

Är det bara jag?

Tidig väckning, typ 5 varje dag och gnäll, skrik och mera gnäll gör inte humöret direkt bra och jag känner att jag är på gränsen att få ett nervsammanbrott. Det handlar ju förstås om Linnea. Hon har vaknat jätte tidigt, eller plötsligt mitt i natten nu ett tag och jag vet inte vad det beror på, detta betyder att jag aldrig känner mig helt ut vilad och därmed lätt blir sur och irriterad. Att Linnea dessutom inte gör annat än pirrar, skriker och gnäller 24/7 gör inte saken bättre eller tillvaron lättare. Hon hänger i benen och börjar hylskrika om jag går ut ur rummet. Jag håller sakta men säkert på att tappa fattningen och ka¨nner mig samtidigt som en usel mamma. Verkar som att alla andra mammor tacklar detta så mycket bättre, att de aldrig tappar fattningen utan alltid är lika kolugna, duktiga, perfekta mammor, medan jag sitter här och sliter mig i håret och inte riktigt vet vad jag skall göre med mig själv eller den här gnälliga ungen. Jag vet ju att jag borde hålla mig lugn så skulle Linnea kanske inte skrika lika mycket, men efter att jag försökt allt för att få henne nöjd och hon fortfarande bara skriker så känner jag hur irritationen kommer krypandes upp längs ryggraden. Jag försöker räkna till 10 en och två gånger, men irritationen bara stiger och till sist tror jag att jag skall spricka. Försöker stänga ut ljudet, men det är verkligen inte så lätt eftersom ljudnivån emellanåt är så hög att man skulle tro att det hörs helt till Finland. Men är det alltså bara jag som känner så här, som håller på att tappa nerverna helt enkelt medan alla andra mammor är lika behärskade och lugna?

Nu skall ni ju inte missförstå, jag älskar ju denna lilla skrikande unge helt otroligt mycket, men betyder det att jag inte får bli så här frustrerad efter fler dåliga nätter och detta oändliga gnällande?

Från att krypa till att nästan gå

Nu börjar vi vara friska och krya igen hela gänget. PK verkar ha kommit lättast undan med enbart lite illamående och frostanfall. Är så glad för hans skull!

Idag har vi varit ute och traskat runt i över två timmar i det härliga vårvädret. När vi kom hem ringde mamma, och medan jag talade med henne kom Linnea plötsligt gående med en av matstolarna och tyckte att det var hur roligt som helst, förutom när hon kör in i något och inte kommer vidare. Men förstår ni? Hon går redan med stöd! Hon stod dessutom utan stöd idag, bara några få sekunder, men utan stöd i alla fall. Hjälp! Skall det verkligen gå så här fort? Hon är nog ingen liten baby längre utan har blivit ett litet och livligt barn.

Urk & blä!

Så då fick jag också spugelsjuka, inte vidare roligt. Började jätte plötsligt igår kväll med illamående efter att jag lagt Linnea. Så natten var nog inte speciellt trevlig, tänker skona er för detaljer. Så klart jobbade PK 10 timmar idag. Det är inte så roligt att vara ensam hemma med en liten tös som vill ha massor med uppmärksamhet när man egentligen bara skulle vilja ligga och sova. Men jag drog hela bäddmadrassen ut i vardagsrummet och låg där och typ halvsov medan Linnea pysslade på med sitt. Tänkte sen att Linnea skulle ha sovit inne på dagen istället för ute i vagnene eftersom jag inte skulle ha orka gå ut, men det blev ju inte till annat än skrik, skrik och mera skrik. Aaaargh!!!! Så måste ju bara klä på Linnea och gå ut med henne då fast det kändes som att jag skulle svimma på vägen. Blev ju så klart irriterad på Linnea när hon bara skrek och skrek och efter irritationen följer det dåliga samvetet. Inte är det ju hennes fel att jag är sjuk och trött. Nu är PK hemma och han har lagt Linnea, men nu börjar han känna sig lite illamående, suck!

Hur kan han inte veta det?

Kände mig inte helt bra idag på morgonen så PK steg upp med Linnea så att jag fick sova lite till. När jag sen äntligen vaknade så hade han gått ut för att gå en sväng med Linnea. När han sen kom tillbaka sov Linnea gott i vagnen, något hon fortfarande gör. Men så frågade jag hur mycket kläder hon har på sig, och han har ju klätt på henne lika mycket som jag skulle göra om det är -15 grader ute, och nu är det +5. Hon har alltså body, stumppisar, yllesockor, yllebyxor, ylletröja, silkesmössa + en annan tjock mössa, skinnvantar och tjock vinterhalare. Så ligger hon i en tjock dunpose på fårskin. Ja och det är alltså +5 grader ute. Varför vet jag hur mycket kläder Linnea skall ha på sig och inte han? Så vill jag ju inte vara den som gnäller eller ringer från jobbet f¨or att höra hur det går. Jag vill ju kunna lita på att han gör ett lika gott jobb som mig när det gäller Linnea. Ja ja, han vet väl till nästa gång då i alla fall.

Man vet att man är mamma när..

...när dagen börjar med att tvätta nerspydda lakan, urk! Nåttag på natten har Linnea kastat upp, men tydligen varit så trött så hon bara somnat om utan att väcka mig. Tyckte det luktade lite konstigt av henne när jag tog upp henne idag på morgonen och ammade henne och fick bekräftat vad den lukten var när jag kollade hennes säng som var nespydd. Nåja, inte så farligt det, värre har man ju nog sett. Linnea verkar dessutom må som en prinsessa så får hoppas det håller sig så. Själv känner jag av ett konstigt sug i magen och hoppas verkligen att jag inte blir sjuk!

Insomnia

Gäsp! Klockan visar läggdags så vi lägger oss. Jag är trött och tycker att det skall bli skönt att lägga sig, men så fort huvudet träffar dynan vaknar jag till, känner stressen komma krypandes, hjärtat som bankar och jag får inte sömn. Skulle det här bara hålla på i typ 15 minuter så skulle det inte vara så farligt, men när det tar närmare två timmar före jag verkligen somnar så är det inte bra. Varför det nu igen blivit så svårt för mig att somna vet jag inte, men roligt är det inte. Jag försöker tänka positiva tankar, tänka på hur skönt det är att ligga där i sängen med huvudet på dynan, att det inte gör något fast jag är lite trött följande dag, men ingenting hjälper. Hjärtat bankar på och stressen sprider ut sig i hela kroppen. Sen känner jag att sömnen sakta kommer. Jag njuter, njuter av den härliga sömnkänslan, håller precis på att försvinna ut i drömmarnas värld, och så ett litet ljud eller något annat lika obetydligt och jag är vaken igen och stressen har tagit över. Att Linnea dessutom vaknade kl. 02 i natt och inte ville somna om gör inte saken bättre. Hade då sovit ca. 2 timmat och var äckligt trött och Linnea bara skrek och ville inte somna om. Mer än två timmar senare somnade hon bredvid mig och PK låg på soffan. Tur så vaknar inte Linnea sådär varje natt så det är nog inte det största problemet. Men varför kan jag inte somna på mindre än två timmar? Dricker godnatt te om kvällen i hopp om att det skulle hjälpa, något jag tyckt det har gjort tidigare men nu verkar det inte ha effekt längre. Så ifall det är nån där ute som känner igen sig och har något tips om vad jag kan göra för att somna lättare så dela gärna med dig! Hälsningar en småningom desperat.

En sån helg

PK:s mamma Berit kom på en fantastisk idé, jentetur på fjället. PK:s föräldrar har alltså en jätte fin stuga på fjället och den här helgen hade vi jentetur just där. Vi var alltså PK:s mamma Berit, Marianne som är PK:s syster, PK:s faster Grete, PK:s farbrors fru Mariza, Marie som är PK:s kusins sambo och så jag då. Var ju jätte roligt, och ett fantastiskt sätt att lära känna alla dessa fantastiska damer bättre. Vi har ätit gott och druckit bra med vin och bara haft det helt super. Fast det var ju nog jätte roligt att komma hem till världens sötaste lilla Linnea och PK. Här i Norge firar vi morsdag idag så PK hade dagen till ära köpt en jätte fin bukett tulpaner. Jag har det nog otroligt bra! En fantastisk svärfamilj och en fantastisk egen liten familj. Love you all!!

Linnea nytt

Sitter här hemma och slösurfar på nätet medan Linnea ligger ute i vagnen och sover. Skall så småningom klä på mig ytterkläderna och traska iväg till veterinären för att betala för Happys kremering. Skitdyrt men värt det. Urnan är jätte fin, och det känns på ett konstigt sätt bra att ha henne hemma igen.

Men som rubriken antyder skall detta inlägg handla om Linnea och vad som är nytt i hennes liv. Hon har börjat krypa. Skall jag vara helt ärlig så trodde jag inte att hon alls skulle börja krypa. Hon har dragit sig framåt och fått riktigt bra teknik på det och verkat nöjd med att ta sig framåt på det sättet, men nu har hon alltså börjat krypa. Några få kryptag (om man kan kalla det så) åt gången, men hon verkar tycka att det är roligt. Något annat nytt är att jag här om dagen gav en hel riskaka åt henne och satt och följde med. Men hon tuggade små bitar åt gången och verkade tycka om den idén, att få hela kakan på en gång  i stället för små tråkiga bitar. Så nu får hon inte bara hela riskakor utan dessutom hela maispop som hon tuggar i sig. Och så till den sista nyheten, hon åkte pulkka igår för första gång och tyckte det var super roligt. Var dessutom roligt att se att alla som mötte oss såg på henne och smilade stort. Alltid lika roligt att göra andra människor på gott humör.

Jag åker till stugan på fjället idag med svärmor, PK:s faster, syster och några andra. Blir en så kallad jentetur. Skall bli riktigt roligt, men det är en negativ sak med det, PK har födelsedag imorgon. Tycker det är lite tråkigt att jag åker bort på hans födelsedag. Men får väl fira den på söndag istället. Ja och då kan vi ju fira varandra eftersom det är morsdag här i Norge på söndag.

För ett år sedan när PK skulle firas så bodde vi i vardagsrummet eftersom vi höll på att renovera sovrummet och Linnea bodde fortfarande i min mage. Otroligt hur fort tiden har gått alltså.

Happy

Detta är för ungefär ett år sedan, otroligt!

Hur kan man älska så högt

Det där lilla sovande barnet som ligger på mage i sin säng och sover så sött med tummen i mun. Mitt lilla barn, den jag älskar över allt på denna jord, älskar så det gör ont. Hur kan man älska någon så högt? Jag skulle göra vad som helst för denna lilla människa!! De som inte har barn kommer aldrig kunna förstå vad jag menar, men ni som har barn, ja exakt, ni förstår, precis vad jag menar. En härlig, men samtidigt lite obehaglig, känsla. Obehaglig eftersom jag inte vet vad jag skulle göra om hon plötsligt en dag inte skulle finnas här hos mig, tanken som alla föräldrar bär på var enda sekund ett ställe bak i huvudet, den värsta tanken som finns. Men oj vad jag älskar henne!

Ett härligt veckoslut

På fredag packade vi oss in i bilen och styrde kosan mot Hokksund till svärföräldrarna bor. Har varit ett skönt veckoslut men en härlig lördag som visade sig vara mycket bättre än vi vågat tro. Men varför just denna lördag var så speciellt härlig kommer jag inte berätta riktigt ännu, så ni får bara följa med och vänta på nyheterna. Nej, jag är inte gravid ifall ni tror att det är nyheten. Men roliga nyheter är det, det kan jag lova er!

Den här kommer jag att sakna

Idag har Linnea och jag haft en jätte mysig morgon. Linnea vaknade inte före efter sju. Sen ammade jag henne i vår säng och så somnade vi båda två efter det och sov i över en timme. Sen steg vi upp och åt en god frukost tillsammans. Det kommer jag att sakna, dessa mys mornar. Men tur att jag inte alltid börjar kl. 7 på jobb så jag går ju inte miste om alla dessa mys mornar. Ett stort pluss är ju att jag sen får dela dessa mysmornar med PK.

För ungefär ett år sedan

Kommer inte exakt ihåg när detta var, men ungefär ett år sedan. På jobbet hade de bestämt sig för att koncentrera sig mer på hur de gravida har det på jobbet och hur man kan göra deras tillvaro bättre. Var ju själv höggravid då och fick därmed äran att stå som modell för broschyren de skulle laga. Så kanske ni känner igen den där sjukskötaren med den stora magen.

En månad kvar

Om exakt en månad är jag tillbaka på jobb. Hur kunde min ett år långa mamma "ledighet", eller permisjon som det heter här i Norge, gå så fort? Mena visst skall det bli riktigt bra att börja jobba igen. Trivs jätte bra på mitt jobb, och så har jag hört att jag har varit saknad på jobbet och det är ju roligt. Men det jag redan nu lite stressar inför är det där med att vara på jobb kl. 7. Jag har alltid haft problem med att somna om jag skall tidigt upp. Fast jag är jätte trött när jag lägger mig så vaknar jag liksom lite när huvudet träffar dynan och så blir jag först lite stressad, tänker att jag måste somna fort eftersom jag skall upp så tidigt, och det är ju ingen bra strategi att tänka så men jag kan inte göra något åt det. Tankarna bara kommer och så får jag dem inte ut ur mitt huvud. Sen om jag inte somnat inom en stund, typ 30 min, vilket jag oftast inte gjort så blir jag ännu mer stressad. Börjar räkna timmar och känner ångesten bygga sig upp i magen och sakta komma krypandes. Har prövat på det mesta, stigit upp utan att tända något lampor, lagt mig på soffan och sagt till mig själv: -OK då sover vi inte då, legat där en stund och gjort ett nytt försök. Har försökt med att läsa något tråkigt, men så fort jag släcker lampan så kommer stressen igen. Dricker godnatt te om kvällen i hopp om att det skall hjälpa. Ibland gör det faktiskt det, vet inte om det är örterna som verkligen fungerar på ett lugnande sätt eller om det bara är placebo. Men så länge det fungerar så är jag nöjd. Men det är inte alltid det fungerar. Brukar dessutom försöka tänka att det inte är så farligt om jag bara sover några få timmar, men inte är det ju roligt att vara på jobbet efter kanske tre, fyra timmars sömn. Värst är det om jag först jobbat på kvällen och följande dag skall vara på jobb kl. 7. Men kanske det går bättre nu eftersom jag blivit van att vakna tidigt med Linnea, men före kl. 6 är det nog sällan vi vaknar. Får bara hoppas på det bästa. Nog går det säkert bra.

Tiden går så otroligt fort

Idag för exakt 10 månader sedan höll jag min bara några timmar gamla dotter i famnen. Kommer ihåg det som det var igår. Kommer ihåg alla lukter, känslor, känslan av hennes lilla varma kropp i min famn. Hon var jätte vaken för att vara nyfödd. Tittade runt sig och var redan då nyfiken på allt.

Nu går hon längs alla möbler, drar ut lådor och tömmer ut allt ur dem, öppnar skåp och så vidare. Men hon är ju bara helt fantastisk. Hon har en alldeles otroligt fin personlighet. En tuff liten tjej som jag älskar över allt på denna jord.