Idag var Linnea igen klar för att åka till dagis. Hon han nästan inte ens vinka "hej då", så bråttom hade hon. Men oj så ont det gjorde i mitt mamma hjärta när jag förstod att Linnea hade feber. Gick fler gånger inte till henne under kvällen för att se att hon hade det bra.
Träffade min väninnas 5 veckor gamla baby på söndag. Känns nästan overkligt att tänka att Linnea för mindre än 1,5 år var så liten. Det allra härligaste var att se Linneas reaktion när hon fick hälsa på lilla Alma. Jag hade Alma i famnen och Linnea strök henne försiktigt på huvudet och ville bara mysa med henne. Visst har ju Linnea träffat små babyn tidigare, men kanske inte så små, men att hon förstod att hon skulle vara så försiktig tycker jag är helt otroligt. Kanske dags att börja tänka på ett syskon till Linnea... Fast snart får hon en liten Kusin, om mindre än två veckor faktiskt. Det är PK:s syster och hennes sambo som skall få barn, och orsaken till att jag vet när han kommer är att det blir käjsarsnitt eftersom han inte har velat svänga sig så han har tänkt komma till världen med rumpan först. Kan tänka mig att dessa dagar är fulla av tankar, fjärilar i magen och samtidigt glädje för Marianne. Skall man föda normalt så är man ju nog spänd, nervös, glad, nervös, nervös och nervös, men man vet ju samtidigt inte när babyn man har i magen har tänkt visa sig. Att sen ha ett datum och klockslag måste ju vara helt speciellt. Men jag är säker på att det kommer att gå bra.
Har själv kvällskift idag, vilket betyder att jag inte har någon som helst ursäkt att inte dra iväg och träna. Skall bara dricka en kopp kaffe först. Okej, en till kopp kaffe, SEN går jag!!
Med kejsarsnitt kan jag säga så mycket att man sover nog inte riktigt bra natten före o sen känns de mera som far till en "butik" o söker sin baby, iställe än att fara till BB o föda :D
SvaraRadera