Nu börjar vi vara friska och krya igen hela gänget. PK verkar ha kommit lättast undan med enbart lite illamående och frostanfall. Är så glad för hans skull!
Idag har vi varit ute och traskat runt i över två timmar i det härliga vårvädret. När vi kom hem ringde mamma, och medan jag talade med henne kom Linnea plötsligt gående med en av matstolarna och tyckte att det var hur roligt som helst, förutom när hon kör in i något och inte kommer vidare. Men förstår ni? Hon går redan med stöd! Hon stod dessutom utan stöd idag, bara några få sekunder, men utan stöd i alla fall. Hjälp! Skall det verkligen gå så här fort? Hon är nog ingen liten baby längre utan har blivit ett litet och livligt barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar