Tidig väckning, typ 5 varje dag och gnäll, skrik och mera gnäll gör inte humöret direkt bra och jag känner att jag är på gränsen att få ett nervsammanbrott. Det handlar ju förstås om Linnea. Hon har vaknat jätte tidigt, eller plötsligt mitt i natten nu ett tag och jag vet inte vad det beror på, detta betyder att jag aldrig känner mig helt ut vilad och därmed lätt blir sur och irriterad. Att Linnea dessutom inte gör annat än pirrar, skriker och gnäller 24/7 gör inte saken bättre eller tillvaron lättare. Hon hänger i benen och börjar hylskrika om jag går ut ur rummet. Jag håller sakta men säkert på att tappa fattningen och ka¨nner mig samtidigt som en usel mamma. Verkar som att alla andra mammor tacklar detta så mycket bättre, att de aldrig tappar fattningen utan alltid är lika kolugna, duktiga, perfekta mammor, medan jag sitter här och sliter mig i håret och inte riktigt vet vad jag skall göre med mig själv eller den här gnälliga ungen. Jag vet ju att jag borde hålla mig lugn så skulle Linnea kanske inte skrika lika mycket, men efter att jag försökt allt för att få henne nöjd och hon fortfarande bara skriker så känner jag hur irritationen kommer krypandes upp längs ryggraden. Jag försöker räkna till 10 en och två gånger, men irritationen bara stiger och till sist tror jag att jag skall spricka. Försöker stänga ut ljudet, men det är verkligen inte så lätt eftersom ljudnivån emellanåt är så hög att man skulle tro att det hörs helt till Finland. Men är det alltså bara jag som känner så här, som håller på att tappa nerverna helt enkelt medan alla andra mammor är lika behärskade och lugna?
Nu skall ni ju inte missförstå, jag älskar ju denna lilla skrikande unge helt otroligt mycket, men betyder det att jag inte får bli så här frustrerad efter fler dåliga nätter och detta oändliga gnällande?
Voi vännen! Du är inte den enda :) Tyvärr finns de periorder som du helt enkelt inte orkar höra på allt pirrande o marrande. Man känner sig så trött o slut på allting o helst av allt vilja springa iväg från allting o flytta under en stubbe, fast man älskar sitt barn mest av allt i hela världen. Men de blir bättre, de enda som jag kan rekommendera är mamma-tid för dej själv. Far på bio eller gå ut på stan o ta en kopp kaffe helt för dej själv medan PK fixar allting där hemma. Jag lovar att de hjälper, sen orkar du igen någon dag :) Men du ska abolut inte tro att du är ensam :)
SvaraRaderaTack Katja!!
RaderaJag har otrolig tur som har en sambo som PK som står upp en del nätter med Linnea fast han skall på jobb följande morgon.Skulle jag alltid måsta stiga upp så skulle nog ingen trivas så värst gott här hemma hos oss.. Börjar jobba om en vecka, så då får PK ta rodret här hemma i några veckor och det skall nog bli skönt.
Hallo, du er ikkje aleine nei. Barn i utvikling (har nett starta å krabba, snart skal gå) har ofte urolig periode når det gjeld søvn. Ikkje ta ho opp om natta (eg vil påstå kl 05 er om natta), snakk til ho at ho må sove og gå ut. PK kan gjøre det en helg han har fri, så får du "sove" om du klarar. det kan være behov for nokre slike vokennetter for å få henne til å forstå at ingen vil være sosial om natten.
SvaraRaderaIkkje gi ho oppmerksomhet når ho sutrar, heller når ho er på det humøret du vil at ho skal være. Avledning kan hjelpe. Griner ho når du forsvinner, gjør det då til en lek så går det over. Så lenge du vet at ho er mett, tørr bleie og ikkje skal til å sove, er det bare å lukke ørene litt. Det er mykje frustrasjon i en liten kropp når en vil så gjerne men ikkje får det til som en hadde tenkt, då er det lett å sutre.
helsing helseøster søster :)
Vi var veldig flinke til det i starten, å ikke ta henne opp om natta, og siden da har hun som regel sovet godt med noen få unntak. Men nå er vi inne i en periode der hun våkner tidlig (kl 05) eller som hun gjort noen ganger, våknet mellom 02 og 04 å så vært våken i to timer før hun endelig sovner igen. Har prøvd å ta henne opp i senga vår, men der hjelper ikke. Hun finner liksom ikke roen i kroppen til å sovne om, noe hun gjorde tidligare. Problemet med å ikke ta henne opp er at hun hylskriker hvis vi ikke tar henne opp og dette betyr at ingen i huset får sove og synes litt synd på naboene våre da. Heldigvis er PK rett og slett fantastisk og står ofte opp med Linnea sån at jeg får sove og det setter jeg veldig pris på.
SvaraRadera