Om exakt en månad är jag tillbaka på jobb. Hur kunde min ett år långa mamma "ledighet", eller permisjon som det heter här i Norge, gå så fort? Mena visst skall det bli riktigt bra att börja jobba igen. Trivs jätte bra på mitt jobb, och så har jag hört att jag har varit saknad på jobbet och det är ju roligt. Men det jag redan nu lite stressar inför är det där med att vara på jobb kl. 7. Jag har alltid haft problem med att somna om jag skall tidigt upp. Fast jag är jätte trött när jag lägger mig så vaknar jag liksom lite när huvudet träffar dynan och så blir jag först lite stressad, tänker att jag måste somna fort eftersom jag skall upp så tidigt, och det är ju ingen bra strategi att tänka så men jag kan inte göra något åt det. Tankarna bara kommer och så får jag dem inte ut ur mitt huvud. Sen om jag inte somnat inom en stund, typ 30 min, vilket jag oftast inte gjort så blir jag ännu mer stressad. Börjar räkna timmar och känner ångesten bygga sig upp i magen och sakta komma krypandes. Har prövat på det mesta, stigit upp utan att tända något lampor, lagt mig på soffan och sagt till mig själv: -OK då sover vi inte då, legat där en stund och gjort ett nytt försök. Har försökt med att läsa något tråkigt, men så fort jag släcker lampan så kommer stressen igen. Dricker godnatt te om kvällen i hopp om att det skall hjälpa. Ibland gör det faktiskt det, vet inte om det är örterna som verkligen fungerar på ett lugnande sätt eller om det bara är placebo. Men så länge det fungerar så är jag nöjd. Men det är inte alltid det fungerar. Brukar dessutom försöka tänka att det inte är så farligt om jag bara sover några få timmar, men inte är det ju roligt att vara på jobbet efter kanske tre, fyra timmars sömn. Värst är det om jag först jobbat på kvällen och följande dag skall vara på jobb kl. 7. Men kanske det går bättre nu eftersom jag blivit van att vakna tidigt med Linnea, men före kl. 6 är det nog sällan vi vaknar. Får bara hoppas på det bästa. Nog går det säkert bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar