tisdag 3 januari 2012

När paniken träffar för fullt

Skulle gå ut och lägga Linnea i vagnen så hon skulle få sova lite. Dagen fullspäckad med program, först till hälsovårdaren på nio månaders kontroll och sen träffa Hanna. Hade Linnea i famnen och buffade ner vagnen för de fyra trappstegen som leder ner till gården från ytterdörren. Fick ner vagnen, gick upp trapporna igen och stängde dörren. Gick sedan ner trappstegen igen, fortfarande med Linnea i famnen, lade foten på marken och så hände det som inte får hända. Det var glashalt. Var minusgrader tidigare på morgonen, men när jag skulle lägga Linnea var det tre plusgrader. Trappan såg inter ens hal ut, den såg bara våt  ut, men den var alltså hal, glashal, eller nej, halare än glashal. Jag for omkull och Linnea for med en duns i backen och paniken slog till. Vad har hänt, vad har jag gjort, lilla lilla Linnea. Det första jag koncentrerade mig på var Linnea, att hon hade det bra. Det hade hon som tur. Hon blev nog mest rädd av det som hänt. Skrek gjorde hon som bara det, men hon såg hel och oskadd ut. Så såg jag min höger hans. Ett stort blödande köttsår. Underhuds väv som pressats ut och blodet som droppade. Fick upp Linnea med en arm och vi kom oss in, tog en handuk runt handen och så la vi oss i sängen. Kunde inte hålla Linnea i famnen, men måste ju trösta henne. Stackars lilla Linnea som säkert blev jätte rädd. Jag ringde PK redan före vi kom in, eller var det efter att vi kommit in, äh inte vet jag men ringde honom gjorde jag och han kom som tur hem. Han klädde av Linnea för att se att hon säkert var lika hel och fin ännu vilket hon var. Sen fick vi bara sätta oss i bilen och köra till akuten. Känner ju förstås ena sjukskötaren som tog hand om mig, men det var ju bara roligt att möta någon bekant där. Läkaren bedövade handen och fixade såret (jag ids inte gå inte på detaljer, säkert många som inte vill lästa det). Så nu sitter jag här med handen i paket och blåa knän och funderar på hur jag skal klara av att byta blöjor i morgon med en hand. Men det är väl så här det känns att ha tvillingar, att bara ha en hand per barn. Kanske inte.

2 kommentarer:

  1. Äsch vilken otur! Eller kanske tur i oturen, det sku ju kunna gått värre också...!? Kram!

    SvaraRadera
  2. Jo tur i oturen är det verklien. Inte roligt med ond hand, men gud vad glad jag är för att Linnea mår bra.

    SvaraRadera