Saknaden efter Happy är fortfarande stor, och kanske just därför det emellanåt känns som att hon fortfarande är här fast hon på riktigt inte är det. Det är nu redan en tid tillbaka som Linnea sov ute i vagnen och jag passade på att duscha. Brukar höra på radio via digiboxen, något jag gjorde just denna dag. Direkt efter duschen gick jag för att se om Linnea fortfarande sov och det gjorde hon. Gick tillbaka in på badrummet och började fixa mig klar. Plötsligt blir det tyst. Ingen musik, ingen radio. Min första tanke var att det bara var någon brytning. Ja ni vet, ibland bara stannar digiboxen och så fortsätter den igen. Men nu var det tyst och musiken kom inte tillbaka. Så hörde jag det, Linnea som grät ute. Hon hade vaknat. Gick för att ta henne in och då såg jag att digiboxen var avstängd. Det var ju konstigt. Varför skulle den stänga av sig. Så tänkte jag att det kanske var Happy. Hon ville att jag skulle höra att Linnea var vaken. Efter det har Linneas leksaker som spelar musik plötsligt börjat spela musik utan att någon varit i närheten. Det här händer inte bara med en speciell leksak utan alla. Oftast när Linnea är på golvet och är lite gnällig och då inte nära sina leksaker. Precis som att Happy vill att hon skall bli glad igen.
Tror det är naturligt, att om man mister någon som stått en nära så vill man inte tänka att den är helt borta. Är tröstande att veta att den man mist fortfarande är hos oss på ett eller annat sätt. Tror alla som har mist nån vet vad jag talar om. Måste ju medge att tanken på att Happy på ett eller annat sätt fortfarande är hos oss känns som en tröst. Är lättare att leva med det att hon inte finns mera så länge det känns som att hon ändå är hos oss på ett vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar