Det behöver väl inte alltid kännas så lätt

Linnea har fortfarande whiskeyröst stackarn. Tittade i hennes hals idag och den är nog ganska röd. Detta betyder såklart att hon har behövt extra mycket upprmärksamhet, men ibland känns det som skriket aldrig tar slut. När jag skriver skrik menar jag alltså inte gråt utan skrik, aaaaaaaa, utan tårar. Vet ju att hon inte gör det för att hon tycker det är roligt, men ibland känns det så. Samtidigt känns det som att jag inte har rätt att klaga eftersom hon i alla fall ( tills nu i alla fall) sover gott om nätterna, och visst är det helt säkert mycket jobbigare att inte få sova än att ha en komendereska i huset, men lite vill jag nog klaga för det. Har emellanåt försökt säga nej, nu får du sluta skrika, men det resulterar bara i att hon blir tyst, ser på mig, sen går munjuporna ner och hon börjar gråta och jag får dåligt sammvete. Ja ja, känns i alla fall bättre nu när jag fick skriva av mig. Dessutom har det gått bra att lägga Linnea idag, eller i alla fall ganska bra. Hon började gråta, gick in till henne efter en stund, svängde henne tillbaka på rygg, la tutten i munnen och gick ut, hon började igen gråta, jag väntade nån minut, gick in, la en av PK:s dynor under hennes huvud, la tutten i mun, strök henne långsamt över ögonbrynen medan jag nynnade Sov i ro slumra inn och så somnade hon. Hoppas hon får en bättre natt i natt. Kanske det är skönare med en dyna under huvudet eftersom hon verkar ha ont i halsen.