Då har det gått en vecka

För en vecka sedan var Happy fortfarande här. Var en jätte jobbig dag. Gick bara och såg på klockan hela tiden, räknade timmar och minuter. Var illamående hela dagen och grät, som jag grät. Pajade på Happy nästan hela tiden. Direkt efter att vi hade varit hos veterinären, satt i bilen på väg hem, så kändes det nästan som en lättnad att allt var över. Men sen kom paniken över att jag aldrig skulle se Happy mer och jag grät, grät och grät.

Nu känns det lite lättare. Var en som på Facebook kommenterade att en hund inte bryr sig om hur länge den lever, men hurdan livskvalitet den har medan den lever. Allt kändes lite lättare efter att jag läste det. För ett bra liv det hade Happy. För er som inte har träffat Happy är det kanske svårt att förstå och alla säger ju det om sina hundar, men Happy var verkligen en speciell hund. Har ju haft hund tidigare, världens sötaste Mixu, men Mixu var en hund, Happy var så otroligt mycket mer än det. Att en hund dessutom har så många vänner som Happy hade är ju helt otroligt. Alla som träffat Happy en gång kommer alltid ihåg henne. När jag säger att Happy hade många  vänner så menar jag ju inte andra hundar utan människor. Happy var inte bara min hund hon var allas hund. En fantastisk hund.