Har det alltid varit lätt?

Känner ganska många med yngre barn än Linnea som har det lite jobbigt, men har jag alltid haft det lika lätt eller känns det bara så nu när allt går relativt bra? Nej, inte har det alltid varit lika lätt, men det kan väl kanske vara som tröst för andra med yngre babyn som har det lite jobbigt, att det nog småningom blir bättre, eller? Tror dessutom inte att man kan gemföra barn med varandra. Kanske vi har varit lyckligt lottade som har fått en dotter som så gott som alltid, hittills i alla fall, sovit gott. Det som jag i alla fall tyckte var jobbigast var att vänja sig till den där lilla människan som krävde, och fortfarande kräver så mycket tid, att inte få äta morgonmål i fred och sällan bli färdig med det man håller på med utan att bli avbruten av en liten som vill ha all ens uppmärksamhet, men det är något som småningom blir bättre, eller kanske man bara lär sig att leva med det. Det är nog inte meningen att livet skall vara en dans på röda rosor när man har fått barn, mera kanske en dans på kakkablöjor.