Tusen tack!!

Jag vill passa på att tacka alla som både här och på Facebook har skrivit varma ord. Det betyder jätte mycket!

Gick in till stan med Linnea, orkade inte sitta här hemma och bara minnas. Men visst känns det tomt här hemma nu utan Happy. Ingen liten Happy som glatt mötte oss vid dörren när vi kom hem. Den här obehagliga tryckande, illamående känslan jag har i bröstet och den stora klumpen i halsen vill inte släppa. PK är på jobb så Linnea och jag är ensamma hemma. Skulle önska han skulle vara här.

Happy passade helt från början på Linnea. Hon passade på oss att vi tog hand om Linnea och tröstade henne ibland själv. Jag lovade därmed Happy igår att hon inte behöver vara orolig, jag skall passa på att Linnea har det bra hela tiden. Happy tyckte dessutom inte om när PK och jag stred, så det skall vi också tänka på. Skall dessutom försöka att inte deppa så mycket. Försöka att inte tänka så mycket på det, för jag vet att Happy inte vill att vi skall vara ledsna. Känns nog fortfarande som att hon är här hos oss, ligger i sin fotölj och passar på oss. Men det känns också så overkligt, att tänka att hon inte är med oss mera. Jag vet ju att vi gjorde rätt beslut. Nu behövde hon inte lida destu mer, och det var ju något som måste göras förr eller senare. Men jag trodde ju inte att våra vägar skulle skiljas redan nu.

Plockade igår kväll undan alla Happys saker när vi kom hem från sista besöket hos veterinären. Orkade inte se på dem mer. De tar vi fram ifall vi får en ny hund, något jag nog hoppas att vi får. Då blir det roligt att se alla saker igen. Kan ju kanske vara en trygg känsla för nya hunden att känna lukten av Happy.