Ammning, en vetenskap!

Är så jäkla trött. Linnea vaknade redan 04.20 fast jag gav henne gröt i går kväll i hopp om att hon skulle sova lite längre. Hoppas verkligen det här bara är en kort fas som snart går över.

Jag fick alltså för 6 månader sen min första dotter. Vi talade lite om det att få barn och bestämde oss så småning om för att ta det som det kommer. Blir jag gravid så blir jag. Nå jag måste ju nog medge att vi försökte riktigt påriktigt och två veckor senare satt jag på badrummet med en positiv graviditetstest i handen. Vi blev nog båda glada, men lite nervösa också. Den positiva testen resulterade i att jag läste allt jag hittade på nätet om graviditet och allt som kunde gå fel. destu mer jag läste verkade det som att alla hade genomgått i alla fall ett missfall, att det skulle vara omöjligt att bli gravid på första försöket, ha en komplikationsfri graviditet och sen föda ett friskt barn. Så veckorna gick och jag läste och var orolig. Var nog inte före slutet på graviditeten jag slutade oroa mig lite. Men visst var det ju fantastiskt at vara gravid!! En så otrolig känsla att ha ett liv utveckla sig i min mage, att känna sparkarna och mot slute av graviditeten se hur hela magen rörde sig som vågor när hon svängde på sig där inne. Mot slutet av graviditeten gick vi förlossningsförberedande kurs. Det är ju bra att vara förberedd, men kan man verkligen förbereda sig inför en förlossning om man aldrig har gått igenom en? Tror inte det. Inför förlossningen var jag ganska säker på att jag inte skulle ha epidural, men efter några timmar med sammandragningar var epiduralen som en gåva från ovan. Förlossningen gick jätte bra. Linnea fick lite hjälp av en tång för att komma ut. Hon kom ut, var frisk och fin och när jag äntligen fick henne på mitt bröst var det nog den bästa känslan någonsin.

Nu i efterkant har jag funderat på varför man skall gå en förlossningsförberedande kurs. Visst är det bra att man får veta om hur förlossningen börjar, förlossningens olika skeden och vilka smärtlindrande metoder det finns. Men borde man inte hellre gå en föräldraförberedande kurs. Man är förberädd på förlossningen men är man verkligen förberädd på vad som händer sen när man har fått sin fantastiska baby och allt det innebär. Ammning är en vetenskap för sig, fast det ju borde vara hur naturligt som hellst. När jag skulle amma Linnea första gången var det en barnskötare som sade att jag inte skulle amma mer än 15-20 min per bröst för då var risken stor att jag fick såra bröstvårtor. Saken är den att det gör ont i början, kan göra riktigt förbannat on, men det blir bättre. Dessutom tror i alla fall jag att det är bäst att amma så länge babyn suger och inte se på klockan, något jag gjorde hela den första tiden. Såg på klockan medan jag ammade för att inte amma för länge något som resulterade i att mjölkproduktionen inte kom igån ordentligt. I början har man inte så mycket mjölk, men destu mer babyn får suga destu mer mjölk produceras det och så småning om stabiliserar det hela sig. Det gör dessutom ont, men som jag redan skrev blir det bättre och sen gör det inte ont mera. Så jag skulle nog rekommendera att man ammar så länge babyn vill suga, det är ju naturligt för babyn och den vet nog bäst. det var dessutom ingen som kollade att jag ammade på riktigt sätt, att Linnea tog bröstet på rätt sätt. Jag måste be någon se att jag gjorde det rätt samma dag som vi skulle åka hem från sjukhuset. De två första nätterna med Linnea gick jätte bra, men sista natten var hon liksom aldrig nöjd. Hon ville ha mer bröst hela tiden och jag var jätte trött. Då jag berättade det här för en barnskötare samma dag som vi skulle åka hem sade hon att vi bra kunde ge lite ersättning efter att jag hade ammat om hon inte var nöjd. Lite ersättning blev plötsligt lite mer vilket resulterade i att mjölkprodutionen gick ner. Så i början gick det otroligt mycket tid till att ge lilla Linnea mat. Först ammade jag från vardera bröst medan jag googlade och läste allt om amning, och en stund efter att jag hade ammat gav vi esättning. Skulle jag bara ha ammat skulle nog mjölkproduktionen gått upp och vi skulle inte ha behöft ge erättning. Men samtidigt var det en del positivt med att vi gav henne flaska helt från början för hon lärde sig fort de två olika sugteknikerna och tog flaska och bröst utan problem. Så något positivt var det med det också.

Inte nog med att jag hadde problem med amningen så fick jag bröstinfektion när Linnea var 13 dagar gammal. Min sambo hade redan börjat jobba och jag och Linnea var hos en fotograf för att ta babybilder. Det var första gången jag ensam hade åkt någonstans med bil med Linnea. Allt gick bra tills jag hos fotografen märkte att jag mådde konstigt. Frös och kände mig riktigt krass. När jag kom hem hade jag 39c feber och en liten baby som behövde min uppmärksamhet medan jag egentligen bara skulle ha velat lägga mig i sängen och dra täcket upp till öronen och bara sova. Följande dag åkte jag till läkaren och fick antibiotikakur och bröstinfektionen gick över, mmen det bröstet ville inte längre producera mjölk så nu hadde vi ett nytt problem. Ammade sen nästan bara från ett bröst trots otaliga försök att få det andra bröstet att börja producera mjölk igen. Inte nog med det, antagligen på grund av antibiotikan fick jag svampinfektion i det andra bröstet, något som gjorde fruktansvärt ont, och det slet jag med i 6 veckor. Trots alla problem med amningen har jag fortfarande inte gett mig. Fast det var riktigt nära förra veckan då Linnea hade fått sin första tand och bet så jag började blöda fler gånger. Jäklar vad ont det gjorde!! Men nu har hon inte bitit fler gånger och jag ammar fortfarande. Hon har en tid nu fått en flaska med ersättning till natten för att sova gott och det har fungerat bra.

Jag har försökt dela med mig av min erfarenhet till andra som nu är gravida och hoppas de inte gör samma misstag som mig eller känner sig lika osäkra som mig. Alla får ju göra vad de vill med informationen jag ger, men jag hoppas jag i alla fall kan hjälpa någon.