Att vara min sambo och Linneas pappa

Jag har ju skrivit mycket om hur jag har känt det, men hur har Linneas pappa, min sambo egentligen haft det? Jag kan vara en ganska krävande person att leva med. Humöret kan svänga och jag blir lätt irriterad, men han verkar tackla det. Han tar inte illa upp eller blir själv sur när jag blir sur och han försöker verkligen göra allt för att göra mig glad. Jag älskar honom så otroligt mycket, han är en fantastisk person. Men visst har han det tufft ibland, så som belöning för att han står ut med mig skall han få dra och festa med sina kompisar imorgon, och jag bjuder. Tror han kan behöva det, få vara med sina kompisar utan att bli avbruten av blöjbyten och en gnällande sambo.

Jag har helt från början försökt låta honom göra så mycket som möjligt med Linnea utan att jag står bakom honom och berättar hur han skall göra allting. Han är jätte duktig, ¨men ibland blir det lite fel. Han köpte en tv av sin kompis och hämtade den igår kväll. Idag när han steg upp gick han med en gång för att lägga den på plats. På dagen hade han precis tagit in Linnea efter att hon hade sovit i vagnen. Han la henne på fotpuffen vi har (en såndär man lägger fötterna upp på) och skulle klä av henne, så frågade jag honom något om tv:n och då gick han ifrån Linnea för att visa mig. Tur att hon inte föll i golvet, men det kunde fort hänt. Så ibland har han nog inte huvudet med sig när det gäller Linnea. Fast jag skall väl inte säga så mycket, det var ju på min "vakt" Linnea föll i golvet från sängen, och tur var väl det för annars hade jag säkert blivit jätte arg på honom. Somsagt, inte så lätt att leva med mig alla gånger.

Så tusen tack till dig kära PK för att du står ut med mig. Jeg elsker deg!!