det var latter det var sang
det var sommerfri
det var sjø og magi
Det var deg og det var meg
det var minner som aldri vil dø
det var evighet
og en sol som farga himmelen rød
Det var øl
berusende ord
det var sommer det var sol
det var hjerter i brann
blikkstille vann alt på denne jord
Og det var kjærlighet
ja det var kjærlighet
og minner som aldri vil dø
en sol som farga himmelen rød - Idyll
Postgirobygget - Idyll
Det var ganska exakt så det hela började med orden till Postgirobyggets låt Idyll.
Jag studerade till sjukskötare i Åbo och blev utexaminerad i december 2007. Jobbade en stund i Åbo, men flyttade i början av 2008 till helsingfors och började jobba på kirran. Hadde lust att göra någo annat, se nånting annat, så jag bestämde mig för att jobba i Norge en sommar. Tog kontakt med ett bemanningsföretag och fick jobb på sjukhuset i Tønsberg. Jag visste ingenting om detta stället
och inte kände jag nån där heller. Men iväg åkte jag. Bemanningsföretaget stod för resan och boendet. Jag jobbade på en ortopedisk avdelning och fick fort god kontakt men Hilde, en tjej från Voss.
Varje år ordnas det en tre dagar lång festival som heter Slottsfjellfestivalen. Jag råkade otroligt nog ha ledigt när denna festival gick av stapelt och Hilde frågade om jag hade lust att gå på festivalen tillsammans med henne och det ville jag ju förståss. Festivalen började på torsdag och där fick jag träffa Hildes dåvarande sambo Raimond och hans kompisar. En av hans kompisar var Per Kristian. Försökte få lite kontakt med honom på torsdag men han verkade totalt ointresserad. Per Kristian, eller PK som han kallas, bodde i ett hus ganska nära festivalen med två av sina kompisar. De hyrde detta huset tillsammans. På fredag skulle jag möta Hilde hos dessa killarna och gick dit, men när jag kom fram var de flästa på väg till festivalen, förutom PK för han hade stigit upp så sent, så Hilde och jag väntade på honom. PK och jag talade rätt mycket med varandra hela fredagen, men jag trodde inte han var intresserad eftersom han verkat så jätte ointresserad dagen innan. Dessutom hade inte jag kommit till Norge för att träffa någon. Jag skulle ju tillbaka till Finland i slutet av sommaren. Vi talade och kom gott överens. Men inte tänkte jag någo destumera på det. Vi hittade alla två "sakkosäckar" att sitta på, och jag och PK delade på en. Solen sken, bra musik och kall öl. Livet var härligt. Hilde måste gå från festivalen för att träffa några vänner, men jag blev kvar. Nästan genast efter att Hilde hade gått svände sig PK mot mig och sade: -Du, se här litt! Och så kysste han mig. Det var så det hela började, och vilken fantastisk början på något så gott. Nu bor jag alltså här i Tønsberg. Vi har köpt en lägenhet tillsammans, är förlovade och har fått en fantastisk dotter. Vem skulle trott att några månader i Norge kunde sluta såhär. Eller egentligen slutade aldrig min sommar i Norge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar