För ca. 6 månader sen, närmare bestämt 1.4 fick jag mitt första barn, en frisk, skrikande, fantastisk dotter. Hela graviditeten och förlossningen gick kompikationsfritt till, men var jag verkligen förberädd på hur livet skulle bli när jag blev mamma? Alla berättade för mig att jag inte kommer få sova och det är ju helt ok tänkte jag, men jag förstod nog inte att jag verkligen inte kommer att få sova i början. En dag eller två med lite för lite sömn går helt bra, men när det bara fortsätter och fortsätter. Det var nog mycket jobbigare än jag kunnat förutspå. Men så småningom blev det bättre, vi fick rutiner och inte minst, vi lärde känna varandra lilla Linnea och jag. I slutet av graviditeten gick jag och min sambo en förlossningsförberedande kurs, ja för att förbereda oss på förlossningen. Men vad händer sen? Förlossningen startar, ut kommer en baby och sen då? Inte fick vi gå någon kurs i hur det är att bli förälder, och det är ju det vi borde ha gjort. I slutet av graviditeten var det många besök hos läkaren och barnmorskan för att se att allt är bra med mamman och babyn, men när babyn är föd och du sitter hemma och är säker på att allt du gjör är fel är det ingen som kollar upp det. Ett hembesök av hälsovårdaren (som dessutom inte kom den dagen hon skulle komma) och sen besök hos hälsovordaren på hälsocentralen ganska sällan. Har därför tänkt att jag skulle kunne dela med mig av mina erfarenheter så att kanske andra blivande föräldrar inte skulle känna sig så borttappade som mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar