Wonder Woman

Det är tydligen Wonder Woman man skall vara som mamma i dagens värld. Man skall vara en perfekt mamma som hela tiden är glad och snäll, hemmet skall vara tiptop hela tiden, för vad månne folk säger som kommer på besök om jag inte har dammsugat de senaste två dagarna. Dammigt och jävligt hadde hon det, stackars lilla Linnea som ligger på filtar på golvet som är fulla av hundhår, det är säker så de tänker. Nej det är ju inte det. Men varför har man så stor press på sig själv. Vet att det dessutom är många som aldrig i världen skulle ge sitt barn ersättning, i hopp om att babyn skulle sova lite längre åt gången, utan istället vaknar med två timmars mellanrum för att amma. Är det då bättre att man är så trött att man håller på att gå in i väggen, sur och irriterad och samtidigt går med pressen över sig att huset måste vara tip top? Komjölk skall de ju hursomhelst börja dricka så småning om. Det är nog inte lätt att vara mamma i dagens värld. Tidigare bodde stora familjer tillsammans så då hjälptes ju alla åt, men nu står man där alena och skall göra allt själv. I Afrika säger man: " It takes a village to raise a child" och det stämmer nog. Som sagt, man måste nog vara Wonder Woman om man skall klara av allt allena utan att gå in i väggen. Vi stressar på för att göra allt perfekt istället för att strunta i det andra och lämna det till en annan gång och i stället mysa med våra söta små babyn. Inte nog med att man skall ha hemmet perfekt, man skall dessutom ge sitt barn hemmalagad mat och nu skall man dessutom koka all gröt själv och inte köpa grötpulver eftersom det innehåller palmolja. De flästa har en mann i huset som säkert i alla fall försöker hjälpa till, men som oftast tycker vi väl att de inte gör ett tillräckligt gott jobb, ja sån är jag i alla fall. Dessutom har jag ofta lust att bli färdig med städandet och klädstvätten före han kommer hem så att vi kan ha lite tid tillsammans utan att han direkt måste börja med hushållsysslor när han kommer hem. Kanske det inte är så farligt om det är lite damm på golvet? Eller att det är hundhår på Linneas filt? Eller att golvet inte är nytvättat. Lite sunt bondförnuft tror jag gör susen. Skall i alla fall själv försöka att inte ta så stor stress av små saker. Men det är väl lite det när man har fått barn, i alla fall för mig, att man är rädd för att nån tycker man gör något fel, att man inte gör tillräckligt bra. Linnea har ju det jätte bra så jag gör nog säkert ett helt tillräckligt bra jobb som Linneas mamma. Varför göra det idag om man kan göra det imorgon är mitt nya motto.